Jag tillhör en av dem som hyllar sjöfarten i de flesta lägen. Nördigt men härligt säger sjöbusen, förskräckligt och trångsynt säger miljökämpen. Bara för att man gillar sjöfart får man inte bli blind och blunda för de risker och den påverkan på miljön som sjöfarten faktiskt har.
Många rederier har under de senaste åren insett PR-värdet i att ha ett omfattande miljötänkande och att sätta miljön i det främsta rummet. Många rederier såväl inom passagerar- som inom fraktverksamhet framhåller olika typer av mijövärden i sin marknadsföring och det kan man inte göra annat än applådera. Men har det ett ärligt uppsåt eller är det bara en flirt med marknadskrafterna?
De flesta tankfartyg som byggs idag har dubbelskrov och flertalet säkerhetssystem som ska garantera en säker transport även i känsliga marina miljöer. Men man får aldrig stirra sig blind på att den tekniska utvecklingen gör verksamheten helt säker i alla lägen. Titanic sades vara osänkbar på sin tid, en liknelse som i allra högsta grad gäller även idag. Ibland tror jag att man kan behöva blicka tillbaka i tiden till katastrofer och händelser från förr för att se om man verkligen har lärt sig något av sina läxor.
SVT:s Dokument utifrån visade under 2009 och 2010 den brittiska dokumentären Oil Spill – the Exxon Valdez Oil Disaster. Den berättar historien om när oljetankern EXXON VALDEZ i mars 1989 gick på grund i det mycket känsliga Prince William-sundet i Alaska, USA. Programmet visar vilka otroliga konsekvenser det kan få när en supertanker går på grund i en känslig marin miljö och dessutom hur skadan förvärras av den mänskliga faktorn. Frågan är om mänskligheten lärt sig av denna läxan från denna katastrof eller skulle samma sak kunna hända igen idag?
Dokumentären är helt klart sevärd och finns på Youtube i sex delar:
Exxon Valdez. Oljekatastrofen i Alaska. Del 1 av 6
För den förfartsintresserade då kan jag nämna att fartyget EXXON VALDEZ fortfarande går i trafik, nu under namnet DONG FANG OCEAN. Hon byggdes 1986, är 300 meter lång och har IMO 8414520.