En 20-årig trotjänare

Ska man vara extra petig så är det en dag senare som hon fyller år, i alla fall om man får tro Anna-Lena som jobbar ombord.
– Ja, 6 april är det egentligen som hon fyller 20 år, säger Anna-Lena när jag träffade henne inne på terminalen vid Majnabbekajen efter en sväng som jag tog med Älvsnabben, just för att ta några bilder på 20-åringen (men vi säger väl att det är idag den 5 april eftersom det ju inte är så ball att fylla år på en långfredag… Sedan är ju Germanica hemma i Majorna i dag också!). Jag var ju tvungen att fråga Anna-Lena om Germanica kommer att firas på något sätt.
– Ja, vi i personalen fick bulle igår och det händer säkert något mer i morgon. Kanske inte någon stor personalfest, med det uppmärksammas i alla fall, det gör det. Man får väl tuta lite extra mycket i morgon då, säger Anna-Lena och skrattar. Hon har arbetat inom Stena Line i 35 år och har alltså varit med nästa lika länge som själva Kiel-trafiken som i år firar 40 år. Linjens 40-årsjubileum har firats och kommer att firas under hela året med diverse specialkryssningar och erbjudanden och olika band som spelar ombord.

Fick en panormabar i present
Som en passande present till 20-åringen så har hon nyligen genomgått en omfattande renovering, där bland annat en ny panoramabar byggdes i fören. Stena Germanica visades sedan upp för allmänheten i Göteborg och några bilder från den dagen finns här.
Hennes andra svenskflaggade systerfartyg, Stena Scandinavia är fortfarande 19 år, hon fyller 20 den 10 februari 2008. Germanica har ju även två andra systrar som befinner sig i exil, dels El Venizelos som för tillfället går i trafik i Grekland för Anek Lines och dels Regent Sky som inte ens blev färdigbyggd och som ligger upplagd i Grekland (nej förlåt Germanica, jag skall inte håna din ena syster, det är ju inte hennes fel att hon inte blev eller blivit klar).
Man får väl hoppas att Stena Scandinavica gratulerar sin syster när de möts i natt någonstans i Stora Bält. Själv så utbringade jag en litet skål och tog en klunk ur min cola-flaska när jag stod på Älvsnabben 5:s däck och fotograferade födelsedagsbarnet. Och givetvis har jag skickat in en hälsning till radiostationen MixCity och programmet “The Tommy Show” med en önskan om att Stena Germanica skall få RajRaj, alltså timmen mellan 17:00 och 18:00 som radioprataren Tommy Svensson delar till bäst behövande. Det är väl en fin 20-årspresent, en hel timme? Hoppas hon får den!

Åt helvete med säkerheten

Säkerhet, säkerhet hela tiden denna förbannade säkerhet. Är det inte på flygplatsen så är det på fotbollsläktaren eller på krogen. Och även i hamnarna till alla fartygsspottares förtret. Det blir allt svårare och svårare att få bra bilder på fartyg i våra svenska hamnar. De internationella säkerhetsreglerna som började gälla den första juli 2004 i hamnar med internationell trafik har inneburit ett mycket kraftigare skalskydd i hamnarna, alltså mer staket och grindar än vad det var förr.

Ett praktexempel på en stad som tidigare var en väldigt rolig stad att besöka för att fotografera färjor är Trelleborg. Nu är det bara att glömma. Före terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 var hamnen där såpass öppen att man i princip kunde klappa på färjorna. Problemet var snarare att man kom alldeles för nära för att få bra bilder. I dag är problemet det omvända, man måste ta sig ut på stranden utanför Trelleborg om man skall få några bilder. Det enda fotostället i hamnen är genom en grind och man har ungefär 15 sekunder på sig när färjan passerar. Begränsat med fotovinklar med andra ord. Synd eftersom få svenska hamnar som har så livlig färjetrafik som Trelleborg.

Det är inte heller mycket bättre i Ystad, även om det finns skapliga fotomöjligheter vid Bornholmstrafikkens terminal i innerhamnen. Men även i Ystad var det bättre förr. Då kom man ut längre på pirarna och man kunde få riktiga pangbilder. Det är bara i hamnar som i Göteborg och Stockholm som har en skärgård där det fortfarande går att ta bra bilder. Hamnen i Helsingborg ska vi dock inte glömma, där finns det en toppenbra pir för fartygsfotografering. Men tyvärr har DFDS lagt ned sin färjetrafik från Helsingborg så det finns inte så mycket roligt att fotografera där mer än färjorna mellan Helsingborg och Helsingör.

Man undrar hur långt det ska gå innan världen fått för mycket av säkerhet. Det liknar den klassiska scenen i Chaplinfilmen Diktatorn där Hitlers och Mussolinis rollfigurer sitter i var sin frisörstol och tävlar om vem som kan komma upp högst. Men vi fartygsspottare ska inte klaga, flightspottarna har det knappast lättare. Jag skulle inte bli förvånad om någon skyddsvakt i USA någon gång tar fel på en flightspotters teleobjektiv och ett pansarskott. Självklart ska inte säkerhetstänkandet åsidosättas, men det får inte gå för långt. Paranojan innebär stora inskränkningar i yttrandefriheten i form av allt mer fotoförbud kring känsliga anläggningar. Om det införs kring hamnar och flygplatser vore det en seger för terrorismen. Släpp på stängslen och ge oss öppnare hamnar!

/Christopher

Två systrar återförenades

Under 2005 började den gamla Stenafärjan Pride of Telemark att gå i trafik mellan Hirtshals i Danmark och den lilla staden Langesund i Norge. På dagtid gick hon också mellan Langesund och Strömstad. Rederiet som opererade med henne hette Kystlink och var norskt.

På Stenas tid hette Pride of Telemark Stena Jutlandica och trafikerade linjen mellan Göteborg och Frederikshavn tillsammas med systern Stena Danica. Stena Jutlandica gick i Göteborg till 1996 då hon istället började trafikera mellan Dover och Calais under namnet Stena Empereur. Under 2002 såldes hon vidare till P&O Ferries och fick namnet Pride of Provence. Många trodde nog att slutet var nära när hon i början av 2005 såldes till Grekland och fick namnet Alkmini A. I och med det borde hon sett sina sista dagar uppe i våra skandinaviska farvatten, precis som många andra gamla nordiska färjor. Men hon hann i princip bara ned till ett varv i Pireus innan det norska rederiet Kystlink chartrade henne. Samma rederi köpte också loss henne ett par år senare.

På hösten 2007 kolliderade hon med en pir när hon var på ingång till Hirtshals. Det gjorde att hon tog in vatten och höll på att sjunka. Men man räddade fartyget även om hela maskinrummet blev vattenfyllt. Hon renoverades trots sina skador och lades ut till försäljning. Dock gick det inget vidare och under 2011 seglade hon iväg på sin sista resa till Alang i Indien.

Men innan hon mötte sitt tragiska öde den där höstdagen 2007 kom Pride of Telemark på ett varvsbesök till Göteborg. Hon behövde genomgå diverse reparationer, bland annat skulle nödvändiga målningsarbeten och reparationer av maskineriet utföras. Hon kom tidigt på måndagen den 5 mars och jag hade turen att se när hon kom. Under en hel vecka låg hon sedan i dockan. Jag gick ned till hamnen i princip varje dag och tog bilder på henne.

Måndag 5 mars – indockning
Tidigt på måndag morgon kom Pride of Telemark till Göteborg och jag kunde plåta systrarnas första möte på elva år. Pride Of Telemark passerade den nya versionen av Stena Jutlandica på sin väg in mot Cityvarvets docka. Precis vid sidan av Stena Danica vände hon sedan upp för att backa in i dockan.

Tisdag 6 mars – första dagen i dockan
Renoveringen behövdes verkligen, det syntes på sina ställen. Rosten hade börjat äta lite här och var. Till och med färgen i den vita loggan “Kystlink” höll på att flagna bort på ena sidan.

Onsdag 7 mars – Regnigt värre
Under denna dagen regnade det i stort sett hela tiden. Det gjorde det inte direkt lättare att ta bra bilder, tyvärr. Men jag jag tog en tur med Älvsnabben över till Lindholmen för att få några bilder.

Torsdag 8 mars – Vy från Masthuggsberget
Vädret blev något bättre på torsdagen, det regnade i alla fall inte på dagen. Senare på eftermiddagen när Stena Danica ankom Göteborg från sin dagstur gick jag upp på Masthuggsberget och tog rätt fina bilder på de båda systrarna i en vacker solnedgång.

Lördag 10 mars – Det regnar underifrån
Det var inget roligt väder alls under fredagen och det var nästan ännu värre på lördagen, det regnade på klassiskt Göteborgsvis underifrån. Att ha med sig paraply var egentligen meningslöst men för att i alla fall försöka skydda kameran den korta stund som jag var ute och tog bilder var det bra. Dock blev det snarare ett störande inslag i bilden än ett skydd för kameran.

Söndag 11 mars – Dags att styra hemåt
Så kom slutet på veckan och Pride of Telemark skulle gå för denna gången. Från början var avgångstiden satt till 12:00, perfekt för fotografering. Jag hade tänkt ställa mig i Fiskhamnen för att sedan köra bort till mitt favoritställe för fartygsfotografering: Älvsborgsbron. Men den planen sprack eftersom avgångstiden ändrades till 20:00 och då är det ju mörkt. Men några sista bilder blev det på den sena eftermiddagen i samband med att Stena Danica ankom Göteborg. Vid den tiden hade dockan börjat fyllas med vatten samtidigt som det sista arbetet med att måla skrovet avslutades.

/Christopher