Vecka 40, 2023: ”En isbrytarklassiker rör sig igen”

Det väntar nya tider för klassiska isbrytaren Sankt Erik i Stockholm. Efter fem år vid kaj har fartyget äntligen varit ute och rört på sig och nu är förhoppningen att det blir fler turer framöver. Det snackar vi om denna veckan, men också om Stena Line som lägger ner trafiken till Finland, om brittiska bjässen HMS Queen Elizabeth som kommer till Göteborg och om ugglan som testade livet ombord på Kielfärjan. Välkomna ombord!

/Christopher & Patrik

Foto: Mats Östman

Snälla, sänk inte Titanic igen

Knappt någon kan ha undgått förra veckans stora sjöfartssnackis. Faktumet att det verkar bli en ny Titanic. Nummer II. Mannen bakom projektet, den australienska gruvmiljardären Clive Palmer, höll en presskonferens i New York där han berättade mer detaljer om bygget. Det hela ska påbörjas i år vid det kinesiska varvet CSC Jinling Shipyard och jungfruresan ska gå från Southampton till New York år 2016.

Målet är att få fartyget så likt originalet som möjligt. 2 435 passagerare ska få plats i 835 hytter. Resenärerna ska få möjlighet att låna tidsenliga kläder. Dessutom ska de resa i första, andra eller tredje klass – helt utan risk att behöva beblanda sig med varandra. Den enda egentliga skillnaden mot originalet tycks således vara det moderna maskineriet, att det finns luftkonditionering och säkerhetsarrangemangen (det vill säga tillräckligt med livbåtar).

Projektet har fått ömsom ris, ömsom ros på nätet. Många är skeptiska till att konceptet kommer att tilltala tillräckligt många för att det ska bli ekonomi i det. Och jag är beredd att ansluta. Av flera skäl. Fartyget är på 55 000 ton, vilket innebär att det kommer att bli trångt med närmare 2 500 passagerare ombord. Få kryssningsfartyg i den storleken tar så många passagerare. Holland America Lines Statendam-klass tar exempelvis omkrig 1 300. MSC Lirica tar knappt 1 600 på sina 59 000 ton.

Rederiet bakom Titanic II, Blue Star Line, menar att intresset för fartyget är enormt. Över 40 000 personer har hittills registrerat sig i kö för en biljett. Några säger sig vilja betala en miljon dollar för en förstaklassbiljett på jungfrufärden. Men resten? Kanske har de registrerat sig för att få nyhetsbrevet.

Frågan är om intresset att resa som tredjeklasspassagerare över ett stormigt Atlanten finns kvar tre år efter jungfrufärden? Bara under 2012 gjordes två kryssningar till minne av Titanics 100-åsjubilem. Enbart en av dem sålde slut. En del minns kanske också sydafrikanen Sarel Gous försök att bygga en replika. Det gick i graven 2006 efter knappt tio års drömmande, precis som många andra liknande projekt.

Det är fantastiskt kul att det finns rikisar som vill lägga sina förmögenheter på att bygga en Titanic II. Men gör det rätt från början. Lyssna på industrin och de som kan. Och skippa den töntiga klassindelningen. Allt bör inte vara som förr.

/Christopher

Rotterdam kan hamna i Oman

Många är de nostalgiker som vill bevara gamla och ofta enorma fartyg för eftervärlden. Men ofta är intresset från allmänheten tämligen lågt. Ett tecken på det är exempelvis att besökarantalet till Sjöhistoriska museet i Stockholm minskat med 13 procent mellan 2006 till 2011, det enligt siffror från Kulturrådet. Ytterligare ett exempel är planerna på att få M/S KUNGSHOLM tillbaka till Göteborg, vilket slutade i fiasko på grund bristande intresse från både företag, tjänstemän och politiker.

I Rotterdam har dock sällskapet Friends of steamship Rotterdam fått se sin dröm gå i uppfyllelse. Det började under 2001 då fem initiativtagare utredde möjligheterna att rädda den holländska stoltheten från skärbrännarna, det öde som troligen väntade fartyget eftersom hon legat upplagd en tid i Freeport på Bahamas. Politikerna i Rotterdam bestämde sig för att stötta projektet och ordnade en permanent kajplats i Katendrecht, strax söder om stadskärnan.

År 2004 lämnade ROTTERDAM Bahamas för att genomgå ett par års arbete med uppfräschning och asbestsanering i bland annat Gibraltar, spanska Cadiz, i Tyskland och Polen. Den 8 augusti 2008 var dagen då arbetet betalade sig, dagen då holländarna kantade stränderna längs floden Nieuwe Maas för att se när det största passagerarfartyget som någonsin byggts i Holland åter kom hem till Rotterdam.

Konceptet ombord på SS ROTTERDAM i dag består av fyra olika delar; ett fyrstjärnigt hotell, två restauranter, ett museum med två olika guidade turer, samt ett gediget evenemangskoncept. Ombord arrangeras allt från företagskonferenser och bröllop till fester av olika slag.

För dryga hundralappen kan man ta chansen att gå den mindre av de två guidade turerna ombord. Den kallades för ”Sea Breeze tour” och inkluderade en fantastisk tur i fartygets inre, dock inte i maskin. Det gör däremot den stora turen, Rotterdam complete tour. Med en bandspelare i hand och hörlurar på huvudet fick man som besökare en guidning utmed en snitslad bana som gick igenom barer, teatern, ut på båt- och sportdäcken och upp på bryggan. Vid mitt besök var jag den enda som gick turen vid det tillfället, kanske beroende på att det var en dag mitt i veckan under lågsäsong. De enda personerna jag mötte var ett par obotliga nostalgiker från Friends of steamship Rotterdam uppe på bryggan, två härliga pensionärer som ville berätta allt om fartyget och om Holland America Lines historia.

Men trots de omfattande koncepten ombord finns risk att Friends of steamship Rotterdams dröm kan sluta i katastrof. Det beror på svårigheterna att driva fartyget med vinst. För ägarna, fastighetsbolaget Woonbron, har fartyget inneburit en tung börda i bokslutet. De har spenderat över 250 miljoner euro på renoveringar, vilket bland annat gjort att förra årets resultat blev en förlust på 41 miljoner euro. Därför kom knappast nyheten som en förvåning att olika intressenter i Oman vill köpa SS ROTTERDAM och flytta henne till Mellanöstern. Att bolaget enligt olika källor sedan ska ha sagt att enbart ett mycket generöst erbjudande skulle få dem att vilja sälja gör inte direkt livet säkert för ”The Grande Dame” i Rotterdam. Komiskt nog är det just i Oman som gamla KUNGSHOLM för närvarande ligger som hotellfartyget Veronica.

Sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv fungerar alltså SS ROTTERDAM som ett avskräckande exempel. Samma sak verkar det vara med ett av de mest anrika fartygen i hela världen, RMS QUEEN ELIZABETH II som just nu bara ligger i Dubai och väntar på sitt framtida öde. Planerna för henne har varit många, men även där verkar de vara svåra att få lönsamhet i.

/Christopher

FAKTA: SS ROTTERDAM
Beställd: 27 oktober 1955.
Kölsträckt: 14 december 1956.
Sjösatt: 14 september 1958.
Jungfrutur: 3 september 1959.
Varv: Rotterdam Drydock Company.
Varvsnummer: 300

Längd: 228 meter.
Bredd: 28.7 meter.
Höjd: 49.8 meter.
Djupgående: 9 meter.
Tonnage: 38,645 GT.
Displacement: 31,530 ton.
Passagerare: 1 456.
Besättning: 776.
Hastighet: 21.5 knop.

Maskineri: Två ångturbiner byggda av Schelde i Vlissingen, samt fyra V2M 640PSI pannor designade av Combustion Engineering.
Tidigare namn: Rotterdam (1959-1997), Rembrandt (1997-2003), Rotterdam (2004 och frammåt)
Huvudsaklig ägare: Holland America Line.
(Källa: Wikipedia)

En udda sjöresa

På en lastbrygga vid Skeppsbron i Stockholm sitter en man i slita byxor och en träningsjacka som minner om åttiotalet. I handen har han en burk med piller som han öppnar. Han plockar ut ett par tabletter och tar sedan tag i en enliters förpackning med yoghurt. Han skruvar upp den vita plastkorken och dricker ur kartongen för att svälja sina tabletter. Efter en liten stund stoppar mannen ner sina pinaler som han spridit ut på lastkajen och beger sig bort mot landgången till Birger Jarl som ska avgå en halvtimme senare.

Bilden av denna man påminner om någon som tangerar gränslandet mellan ensamvarg och hemlös. Han är bara en alla de original och kufar som finns ombord på Birger Jarl när hon lägger ut från Stockholm mot Mariehamn klockan 18:00 fredagen den 17 juni 2011. Under sina snart 60 år som passagerarfartyg har den gamla damen fått se det ena originalet efter det andra passera över landgången. I dag går hon på en linje till Åland och har pensionärer som huvudsaklig målgrupp. Kanske är det därför som prisnivån både för själva resan och ombord är såpass låg, kanske är det för att det är ett av de sämre fartygen man kan resa med på Östersjön, grundat på kvaliteten på underhållningen, maten och klientelet ombord.

Birger Jarl

Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl

För under tre hundralappar kan man få resa i en rymlig A-hytt på däck fem. Även om det finns vissa brister erbjuder en resa med Birger Jarl en helt annan maritim upplevelse än något annat fartyg. Inredningen är långt ifrån den utbytbara finlandsfärjeplastiga, utan består av en detaljrik trä- och mässingsinredning med dunkel skeppsbelysning och trånga korridorer där det knappast finns en rak skarv. Avstånden i hyttkorridorerna är inte heller speciellt långa och det mesta ombord är bara några trappsteg bort.

För en båtälskare kan knappast faktumet att det femte däckets hyttventiler är öppningsbara komma som någon nackdel. Känslan att öppna och luta sig ut och känna den friska havsluften är obeskrivlig. Möjligheten att också kunna öppna för att plåta förbipasserande fartyg är en oerhört uppskattad egenskap som knappast finns att återfinna på något annat modernt fartyg idag.

Att stå på Birger Jarls fördäck när hon lägger ut från Skeppsbron nedanför Gamla stan är en mäktig upplevelse som mer än väl kompenserar alla andra av fartygets brister. På däcket kommer man nära det marina på så sätt att det går att höra matrosernas kommunicerande med varandra när tamparna läggs av, man ser skepparens blick på kajen där han står på bryggvingen och man ser hur bogpropellern arbetar i vattnet. Att fartyget är såpass litet gör att man får en intem kontakt med vattnet. Tyvärr är det väl just här som lovorden kring en resa med Birger Jarl slutar.

Birger Jarl

Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  IMG_5310

När ett par timmar spenderats ute på däck och för att upptäcka fartygets utrymmen blir man som resenär ganska hungrig. Dags för smörgåsbord i restaurang Roslagen på däck fyra i fartygets förliga del. När man kliver in i matsalen får man tredjeklassvibbar genom det enkla möblemanget och den otrivsamma belysningen. På så sätt är förväntningarna på maten inte extremt höga, men när man får kött som är segt som skosulor, micrade lågprisköttbullar och räkor som påminner om tugummi kan man inte säga annat än att besvikelsen är stor. Ett tiopack med kexchoklad från den minimalistiska taxfreen i aktern räddade kvällen från fördärv tillsammans med mys i fartygets påbyggda Skybar på däck sex. Tyvärr var underhållningen av så undermålig art att det inte fanns annat att göra än att uppsöka bingen redan före tolvslaget och ankomsten till Mariehamn. Bandet som spelade upp till dans höll knappt kareokiekvalitet, även om en del överförfriskade damer och herrar i övre medelåldern med uppenbara taktproblem verkade uppskatta de polska tonerna. För de polska gästerna ombord blev det klackarna i taket när bandet rev av hits av kalinka-typ samtidigt som förundrade svenskar kunde skåda ringdans i lokalen och en och annan piruett som skulle fått Let’s Dances Tony Irving att storkna.

När natten kom ställdes klockan på ringning i gryningen för att fotografera den inkommande färjetrafiken genom hyttens öppningsbara ventil. Hade morgonen bjudit på en fagrare soluppgång istället för gråmulet väder hade en tidig sväng i land varit på sin plats, men för att bearbeta de många kufarna ombord och bevittandet av deras festande kunde man inte göra annat än att ta vara på nattens sömntimmar.

Birger Jarl

Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl

Morgonen bjöd på brunch i restaurang Roslagen, nu med betyget godkänt helt klart – om man förväntar sig frukostbuffe i vandrarhemsklass. Till festprissarnas glädje serverades brunchen mellan 09 och 13 och bjöd på tillräckligt med mat för en dag på sjön.

I runt 14 knops fart stävar Birger Jarl förbi Söderarm där hon möter Silja Europa och Viking Lines Isabella. I Kapellskärs hamn ligger Lisco Patria och en stund senare glider Birger Jarl lugnt igenom sommaridyllen Furusund. När vädret bjuder på 25 grader och vindstilla finns få fartyg som på ett bättre sätt än Birger Jarl kan ge en nära upplevelse av Stockholms skärgård. Den nära kontakten med vattenytan gör känslan helt annorlunda jämfört med att se allt från fågelperspektiv tio våningar upp. Resan in mot Stockholm för oss bjöd på stundom disigt och småkyligt väder, stundom klart väder med blå himmel och värmande solsken. Trots att vädret inte var helt perfekt under resan var skärgården lika njutbar för det.

När man strosar omkring i Birger Jarls publika utrymmen slås man ibland av att det kanske är besättningens utrymmen man går på. En del däck påminner mer om varulager och akterpopp för trossarna än rökställe. Just poppen är öppen för alla passagerare och ledig besättning ute på rökpaus varvas med passagerare som tar en nypa luft efter ett besök i den minimalistiska taxfreen.

Då och då när man går runt ombord möter man kufarna, flera av dem boende långt ner i fartygets billigare hytter. Det går många rykten om både folket som åker med Birger Jarl och vem som egentligen äger och styr rederiet. En teori är att en välkänd motorcykelklubb har intressen i rederiet, vilket också ska vara en förklaring till de låga priserna ombord. Det gör att många tobakshandlare väljer att köpa sina cigaretter ombord för att sedan sälja dem i sina kiosker. Tilläggas bör dock att någon form av cigarettsmuggling eller liknande inte gick att observera för en lekman inom det området.

Birger Jarl

Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl  Birger Jarl

När Birger Jarl ankommer till Stockholm igen efter den drygt 20 timmar långa kryssningen skiner solen och det är riktigt varmt. Att glida förbi Djurgården och fortsätta in mot Gamla stan är en häftig upplevelse och lite av hela resans tjusning. Birger Jarl gör sin sista tur mellan Stockholm och Mariehamn den 14 augusti i år, sista eftersom hon inte fått förlängt sin dispens från de mycket hårdare Solasreglerna som gäller för alla fartyg i internationell trafik. Vad som händer med både Birger Jarl och rederiet Ånedinlinjen efter detta datum återstår att se.

/Christopher

En hundraårings återkomst

Den 21 juli 2010 var en fantastisk sommardag. Både i Lysekil och Göteborg. Det var dagen då en 100-åring återkom hem till Göteborg, en hundra år gammal ångdriven bogserbåt. Skönheten heter S.S Styrbjörn och är byggd på Götaverken år 1910. Då levererades hon till rederiet Grängesberg-Oxelösund för tjänst i Narvik, nu ägs hon av föreningen Norsk veteranskibsklub och hör hemma i Oslo.

Jag hade turen att få följa med Styrbjörn den sista etappen till födelsedagsfesten i Göteborg. Det var en drygt åtta timmar lång resa från Lysekil via många av västkustens pärlor. Här nedan finns ett reportage från resan. Jag måste dock beklaga de fula svarta ramarna som tyvärr är där eftersom jag valde fel inställningar i redigeringsprogrammet när jag började arbeta med reportaget. Hade ingen lust att göra om det… Men det blir lite bättre om man tittar på reportaget i helskärm.

/Christopher