Fartyget Al-Zahraa byggdes 1983 vid Helsingør Værft som ett av fyra systerfartyg. Hon byggdes för att transportera militär materiel åt den irakiska militären genom rederiet Iraqi Line som drevs av myndigheten State Enterprise for Water Transport. Akterrampen anpassades för transporter av bland annat amfibieförband och längden på rampen gjorde det möjligt att sjösätta amfibiefordon direkt. Dessutom var fartyget försett med en helikopterplatta.
Al-Zahraa, som betyder den skinande, transporterade militär materiel fram till juli 1990 då hon drabbades av maskinproblem under en resa från Jeddah i västra Saudiarabien till norra Europa. Al-Zahraa var tvungen att uppsöka varv och bäst lämpat för det jobb som skulle utföras var varvet i Bremerhaven. Problemet var bara att reparationerna aldrig hann komma igång.
Den andra augusti 1990 brakade helvetet lös längst in i den persiska viken. Saddam Hussein gick till attack mot den tidigare allierade partnern i Iran–Irak-kriget, Kuwait. Orsakerna sägs vara flera, bland annat en allt sämre irakisk ekonomi på grund av dalande oljepriser, vilket man försökte få Kuwait att klä skott för. Landet anklagades för att ha borrat i oljekällor som låg på irakisk mark samtidigt som Kuwait krävde tillbaka det ekonomiska stöd man givit under Iran–Irak-kriget. Iraks mål var att göra Kuwait till en egen provins.
Den irakiska invasionen gick tämligen enkelt och Kuwait var helt ockuperat på bara ett par dagar. Den kuwaitiska kungafamiljen flydde i exil och påbörjade en internationell kampanj för att få andra länder att pressa Irak att lämna landet. Det är här det börjar hända intressanta saker på högsta tänkbara nivå inom världspolitiken som fick konsekvenser för Al-Zahraa i Bremerhaven. FN:s säkerhetsråd arbetade fram totalt tolv olika resolutioner som krävde att Irak omedelbart drog tillbaka sina styrkor från Kuwait. Tre dagar efter att Irak inlett sin invasion kom FN ut med sin andra resolution, vilken innefattade ett handelsembargo mot Irak. All handel stoppades förutom den med medicin och mat. Detta innebar att de tyska myndigheterna lade beslag på Al-Zahraa som inte tilläts lämna hamnen förrän Irak dragit sig tillbaka från Kuwait.
Irak höll Kuwait i ett järngrepp under den sju månader långa ockupationen. Hälften av landets befolkning tvingades fly och många uppgifter vittnar om flertalet brott mot mänskliga rättigheter. I januari 1991 inledde de allierade FN-trupperna en motoffensiv under USA:s ledning, inledningsvis från luften men senare även med marktrupper. Efter en dryg månad var Kuwait fritt från de irakiska invasionsstyrkorna, men luften förpestades länge av rök från de många svårsläckta bränderna i oljekällorna som irakierna tänt på.
Efter kriget ålades Irak med stränga sanktioner och restriktioner av FN, bland annat gällande import av varor och material. Under åtta år var sanktionerna i kraft, vilket gjorde att Al-Zahraa förblev liggande där hon låg utan reparationer. På grund av ytterligare oroligheter i Irak blev fartyget kvar ända fram till mitten av juli 2011 då hon bogserades till Klaipeda för upphuggning. En förklaring till varför hon blev kvar såpass länge är att de irakiska myndigheterna har betalat hamnen i Bremerhaven för både hamnavgifter och elförbrukning. Dessutom har det hela tiden funnits två irakiska sjömän ombord för att övervaka fartyget, säkerligen inte samma personer dock…
Fakta om Al-Zahraa
Namn: Al-Zahraa
IMO: 8027822
Byggd: 1983 vid Helsingør Værft
Fartygstyp: RoRo
Flagg: Irakisk med Basrah som hemmahamn.
Längd (LOA): 110,70 meter
DWT: 3,985
Fotot ovan på Al-Zahraa kommer från Wikipedia commons och är fri för publicering.