Älven i Göteborg är full av isflak som flyter i det strömma vattnet utanför Lindholmen en kall vinterdag i januari. Precis vid älven ligger den del av Chalmers som kallas för Lighthouse. Här bedrivs flervetenskaplig forskning om sjöfart genom ett samarbete mellan Chalmers, Handelshögskolan och Sveriges Redareförening. På ett kontor i ett hus med det klassiska fartygsnamnet Saga sitter Margareta Lützhöft. Hon är sjömannen som gick iland och efter studier i data- och kognitionsvetenskap blev docent vid Lighthouse. Numera är hon ansvarig för Ergoship, ett område som arbetar med ergonomi och arbetsmiljö ombord på fartyg. Utifrån sin forskning ser hon framförallt två problem med arbetsmiljön till sjöss i dag, dels att besättningarna är för små, dels att tekniken är för avancerad.
Besättningarna får inte vila
Att besättningarna är för små gör att tröttheten ökar. I normalfallet arbetar varje besättningsman i skift om sex timmar och är sedan ledig lika länge, den så kallade frivakten. Problemet är att besättningen även jobbar på frivakten istället för att sova.
— Om man fick hela frivakten fri så är det åtminstone drägligt. Men det kommer alltid in pappersarbete, hamnuppehåll och extrajobb, säger Margareta Lützhöft.
Tröttheten skapar både kollisionsrisker och långsiktiga effekter på kroppen.
— Man kan bli skadad i hjärnan och även få skador på inre organ av att gå vakt för länge.
Margareta Lützhöft arbetar just nu med en studie om hur man kan minimera tröttheten så mycket som möjligt.
— Det är en trötthetsstudie där vi tittar på sjöbefäl som får komma hit och köra i bryggsimulatorn under en vecka. Vi provar olika skiftarbetssystem på dem för att se vilket som är bäst, säger Margareta Lützhöft.
Studien ska starta i april och någon liknande studie i den omfattningen har aldrig gjorts tidigare.
— Det kommer att bli väldigt många körningar under året så att vi kan få in data från många försökspersoner.
Tekniken bygger bort människan
Men det är mer än en trött besättning som utgör problem i arbetsmiljön, tekniken i sig kan utgöra en fara. Både på kommandobryggan och i maskin kommer det hela tiden ny teknik som ska öka säkerheten ombord.
— Det sägs att tekniken ska hjälpa till att fatta beslut, men i forskningen ser vi väldigt ofta att man står och leker lite med den när det är lugnt, men när det hettar till så kan man inte använda systemen för att de är för svåra, säger Margareta Lützhöft.
Systemen ombord är ofta automatiska, exempelvis styrning genom autopilot. Margareta Lützhöft är kritisk mot automatiseringen av arbetet eftersom besättningen då tappar kompetensen.
— Det är ganska dumt för de får aldrig öva sig på rutinjobbet. Jag tror inte att man har avlastat människan med tekniken utan snarare knuffat henne utanför.
Flervetenskaplig forskning
För att kunna studera arbetsmiljön ombord använder Margareta Lützhöft av allt ifrån kunskap inom psykologi och beteendevetenskap till människa/teknikfrågor och även organisationsfrågor och lagstiftning. Denna typ av breda forskning kallas för flervetenskaplig och Margareta Lützhöft ser flera fördelar.
— Vi kan inspireras av andra vetenskapsgrenar, ta deras metoder och anpassa dem. Med beteendevetenskapen kan vi få reda på hur folk har det, men samtidigt måste vi använda tekniken för att få trovärdighet.
Men nackdelen är enligt Margareta Lützhöft just bredden.
— Jag brukar skoja och säga att vi aldrig får nobelpriset, man blir ingen spets.
Fastnade i isen
Som sjöman började Margareta Lützhöft sin karriär som jungman på däck och gick sedan hela vägen till att göra kortare turer som befälhavare. Ett av hennes starkaste minnen fån tiden till sjöss kommer från Newfoundland då hennes fartyg frusit fast i isen vid kaj.
— Vi låg där i två veckor i 25 grader kallt. De lärde känna oss i vinbutiken och vi var inne och dansade en hel del på de lokala ställena. Det var rena rama vilda västern.
Detta var en text som jag skrev på JMG under januari 2010, alltså journalistutbildningen i Göteborg. Bilden är tagen på M/S Pearl of Scandinavias brygga i januari 2010.
Margareta Lützhöfts forskningar hoppas jag att de inblandade i sjönäringen verkligen tar till sig. Arbetar själv med att få sjönäringen att se på ”sjömannens” arbetssituation under mörker. Har varit i kontakt med Margareta ett antal gånger under åren och då diskuterat detta. På grund av den konservatism som finns innom sjönäringen är det mycket tuft att få dom att lyssna. Förhoppningen står till Margaretas forskningsresultat med den tyngd det innebär att det kommer från en Instutition då den ”lille entrprenören/uppfinnarens” ideér har mycket svårt att slå rot.
Tack för din kommentar, Bo! Håller med om att det är bra märkligt att frågan inte ligger högre upp på dagordningen, särskilt eftersom så många förordar säkra sjötransporter. Framförallt här i Sverige där just säkerheten används som argument av många för att stoppa utflaggningen.