När det är dags att byta namn

Vissa fartygsnamn blir mer kända för allmänheten än andra. Full City är ett sådant. Särskilt för de norrmän i området runt Langesund som fick se sina kuster bli oljeindränkta efter den ödesdigra storm i juli 2009 då det kinesiska bulkfartyget Full City slet sig från sin ankarplats och drev på grund. Över 300 ton bunkerolja läckte ut och förorenade 120 kilometer kust. Saneringen kostade 250 miljoner norska kronor.

Full City
Full City  Full City  Full City  Full City  Full City  Full City

Efteråt slogs varven om kontraktet att antingen skrota eller renovera fartyget. Full City bogserades till Cityvarvet i Göteborg för en inspektion, men det var långt ifrån troligt att det också skulle bli här som jobbet skulle göras. Men när väl det kinesiska rederiet Cosco beslutade sig för en renovering var det Cityvarvet som fick jobbet. Det var ett av varvets största reparationsarbeten någonsin. Nära 700 ton stål byttes ut på det 167 meter långa fartyget, samtidigt som maskineri och roder renoverades. Under totalt 232 dagar låg hon i Göteborg.

Man kan tro att det första en fartygsägare vill göra efter en katastrof är att byta namn på sin olyckskorp. Kanske av skrockskäl, kanske för att undvika dålig publicitet. Men Cosco lade inte någon större möda på sådana detaljer. Nymålad, renoverad och fin lämnade Full City Göteborg den 4 maj 2010, lustigt nog dagen efter det att den kapten som fört befälet den där julinatten blivit dömd till sex månaders fängelse i Norge för att ha brutit mot lagarna om fartygssäkerhet och förorening.

Full City
Full City  Full City  Full City  Full City  Full City  Full City

Full City fortsatte att segla för Cosco under samma namn. Efter ganska exakt ett år i trafik var det dags för nästa incident. Den 5 maj 2011 mottog NATO:s antipiratstyrka ett nödanrop från Full City i Indiska oceanen, 450 sjömil utanför Mumbai. Det hela handlade om ett piratangrepp. Indiskt spaningsflyg kunde snabbt lokalisera fartyget, samtidigt som amerikanska och turkiska krigsfartyg satte kurs mot platsen. När de kom fram upptäckte de att den 24 man starka kinesiska besättningen lyckats barrikadera sig ombord och behålla kontrollen över fartyget. När de militära styrkorna dök upp flydde piraterna. De lyckades komma undan, men lika så gjorde Full City och dess besättning.

I september 2011 fick Cosco nog av Full City. De behövde kapital och beslutade därmed att sälja henne. Efter mer än 15 år med samma namn blev hon omdöpt och seglar numera under namnet Rising Eagle. Senast nu i början av april sågs hon i den irakiska hamnstaden Umm Qasr.

Apropå Full Citys oljeutsläpp utanför Langesund, så ska naturen i området ha återhämtat sig exceptionellt bra efteråt. Redan under sommaren året efter häckade lika många ejdrar, måsar, fisktärnor och strandskator som normala år, samtidigt som Telemarksborna vågade sig på att äta blåmusslorna igen.

KORTA FAKTA: FULL CITY
Fartygstyp: Bulk Carrier.
Byggd: 1996 vid Hakodate Dock i Tokyo, Japan.
Längd: 167 meter.
Bredd: 26 meter.
Djupgående: 6.3 meter.
Fart: 17 knop.
Gross tonnage: 15 873 ton.
IMO: 9073672.

Fartyget som överlevde tsunamin

För nästan exakt två år sedan inträffade något ofattbart i Japan, en av vår tids värsta naturkatastrofer. En jordbävning, en tsunami och ett reaktorhaveri som senare fick oss att skriva till Fukushima på listan över kända kärnkraftskatastrofer. Datumet då tsunamin slog in över den Japanska östkusten var den 11 mars 2011. På sina ställen var den över tio meter hög. Hus, vägar, bilar och båtar, allt drogs med.

En bild från katastrofområdet som fick mig att förstå vågens enorma kraft var den på det blåröda ganska stora lastfartyg som hamnat uppe på en kaj. Det handlade om Asia Symphony, ett fartyg på 4 724 ton som legat för ankar utanför hamnstaden Kamaihi i nordöstra Japan. Vågen gjorde att ett tjugotal meter av det drygt hundra meter långa fartyget hängde utanför kajen, resten stod på land. Den söndertrasade bogen pekade rakt in mot staden samtidigt som däckskranarna spretade åt alla håll. Nu när det åter är dags för årsdagen av denna katastrof kom jag att tänka på detta fartyg. Vad hände egentligen med henne?

Asia Symphonys historia börjar 1998 då hon byggdes av ett varv i Onomichi strax utanför Hiroshima. Hon har seglat under samma namn ända fram till katastrofen. Många med mig trodde nog att hennes sista dag var kommen och att skärbrännarna skulle göra slut på henne där hon stod på kajen. Lokalbefolkningen ville ha bort henne så fort som möjligt, dels eftersom hon blockerade en viktig väg, dels eftersom fartyget utgjorde ett plågsamt minnesmärke från händelserna. Men det skulle dröja sju månader innan hon försvann. Och då genom att lyftas tillbaka till ett nytt liv i sitt rätta element.

Första steget var att lossa hennes last och tömma bränsletankarna för att göra lyftet lättare. Därefter behövde viss utrustning monteras ner eftersom det kranfartyg som skulle göra jobbet inte klarade att lyfta mer än 4 000 ton. Men den 20 oktober 2011 lyftes hon tillbaka till vattnet – på en knapp halvtimme. Över 30 kablar användes för att klara uppgiften.

Eftersom fartyget fått en hel del skador under kastet upp på land väntade en flera månader lång tid på varv. Bland annat hade bogen ganska allvarliga skador. När fartyget renoverats lades hon ut till försäljning och sedan januari i år seglar hon vidare i de japanska farvattnen under namnet NO.9 Aya Maru. Det är ett namn som på japanska betyder att be om ursäkt.

/Christopher

Youtubeklipp på Asia Symphony:
Asia Symphony står på land
Asia Symphony lyfts ner i vattnet
Asian Symphony seglar igen