En podd för alla som älskar fartyg
Det börjar närma sig jungfruresa för en ny stor rödvit färja med Östersjön som hemmavatten. Den historiska resan är slutsåld sedan länge, men vad är det egentligen som lockar så med jungfruresor? Fartygspodden diskuterar i veckans avsnitt. Veckans fartyg är Cunards kommande QUEEN ANNE och dessutom snackar vi om BIRKA STOCKHOLM som ska till Skåne, om GABRIELLA som blev satt på poolkanten av isen och om FINNCLIPPER som återigen ska få känna på Medelhavet. Välkomna ombord!
/Christopher & Patrik
I veckan är det exakt tio år sedan COSTA CONCORDIA förliste utanför den italienska ön Giglio. Fartygspodden minns olyckan och dagen då vi själva åkte dit och såg vraket. Vi snackar också om CINDERELLA som nu kommer att vikariera för GABRIELLA, om några av våra favorithamnar i Europa att kryssa till och om Stena Lines flytt från inre hamnen i Göteborg. Välkomna ombord!
/Patrik & Christopher
I 56 år har tågen mellan Hamburg och Köpenhamn rullat ombord på färjorna som går mellan danska Rødby och Puttgarden i Tyskland. Men i lördags hände det för sista gången. Dessutom snackar vi om den tragiska kryssningen med OVATION OF THE SEAS där 16 personer omkom och två fortfarande saknas i samband med vulkanutbrottet på ön White Island i Nya Zeeland. Och så handlar det om Stena Line som fortsätter testa nya sätt för färjor att kommunicera. Välkomna ombord!
/Christopher & Patrik
Onsdagens färjedramatik med PRINCESS ANASTASIA från Moby SPL skulle kunna ha slutat med en mardröm, men istället blev det en flirt med ett välkänt kaffemärke och deras reklam från 1985 då ett fartyg gått på grund på en liten kobbe.
När PRINCESS ANASTASIA var i höjd med Brevik på Lidingö på vägen från Stockholm mot Helsingfors kom larmet om en black out ombord klockan 18.08. Av ännu oklar anledning styrde fartyget upp mot land i ett område med privata bryggor och tomte. Fartyget hamnade vid en liten strand och tog således minimalt med skada. Efter någon timme kunde fartyget komma loss och bogserades sedan in till Frihamnen igen.
När fartyget kan komma i trafik igen är ännu oklart
/Christopher
Viking Lines gamla färja APOLLO från 1970 har haft ett långt liv med många färger på skrovet, nu senast i kanadensisk inrikestrafik i Quebec. Men två kollisioner i våras och flera tekniska problem före det gjorde att rederiet Société des traversiers du Québec och myndigheterna fick nog av henne. Nu har hon sålts till organisationen Societe Apollo de Godbout som ska sänka henne och göra henne till ett undervattensrev för dykare. Det snackar vi om denna veckan, samt om Cunards nybygge, om krisande Moby Lines och självklart om den skenande båten på Göta Älv med strejkande bromsar…
/Patrik & Christopher
I dag lördag är det 25 år sedan den fruktansvärda katastrofen på Östersjön med färjan M/S ESTONIA. Medier i alla de berörda länderna har reportage med anledning av dagen och vi på Fartygspodden har samlat några av dem.
Under fredagen gjorde Studio Ett i P1 ett Estoniaspecial där överlevaren Sara Hedrenius berättar om sina upplevelser, liksom Röda Korsets chef Peter Örn som blev ordförande för Estoniautredningen. Dessutom biskopen Caroline Krook som hade i uppdrag att ge regeringen vägledning inför beslutet om eventuell bärgning och som då sa nej, men i dag säger att svaret blivit annorlunda om det hänt nu.
Studio Ett har också gjort en halvtimmesintervju med Ekots reporter Erik Ridderstolpe som berättar om hans arbete och bland annat om upptäckten att varvet i Papenburg räknat fel på bogvisirets lås när ESTONIA byggdes.
Även SVT har en lång rad inslag om katastrofen med berättelser från flera överlevande, bland annat Anders Eriksson, Erik Gemheden och Lennart Berglund som är en av alla som förlorade anhöriga i katastrofen. SVT har också gjort en sammanfattning av olycksförloppet och tittat närmare på hur säkerheten till sjöss förbättrats. SVT direktsände också minnesceremonin på Djurgården.
DN skriver om de frågor som fortfarande inte fått svar, exempelvis hur ESTONIA kunde sjunka så fort, varför det aldrig blev någon bärgning och vem som bär ansvaret.
Tidningen Dagen satsade på ett stort bildspecial från olyckan. Och tidningen Mitt i Stockholm har intervjuat hamnarbetaren Henrik Ahlqvist som tillsammans med sina kollegor fick ta hand om oroliga anhöriga.
SVD berättar historien om ytbärgaren Torbjörn Olsen som räddade sex människor under olycksnatten, liksom Hela Gotland som intervjuat ytbärgaren Patrik Nilsson som var med i den första helikoptern på plats.
Även i många utländska medier har det skrivits om 25-årsminnet av olyckan, bland annat i Estland självklart. Postimees skriver bland annat att det fortfarande inte finns någon sinnesfrid trots att det gått ett kvarts sekel sedan olyckan. Den estniska public service-kanalen ERR har publicerat en intervju med professor Jaan Metsaveer som var med i den internationella utredningskommissionen.
Även tyska medier så som NDR och Der Tagesspiegel skriver om olyckan, liksom finska medier så som Helsingin Sanomat som skrivit flera artiklar, YLE som skriver att tycket i Estland på en ny utredning ökar och Ilta-Sanomat som intervjuat fotografen Peter Jansson som följde räddningsarbetet från Utö.
Sedan är det aldrig fel med repriser. Här kommer därför en intervju med Jan-Tore Thörnroos som var befälhavare på MARIELLA under olycksnatten:
/Christopher
MSC Opera i Venedig, förlisningen av turistbåten Hableány i Budapest med många saknade och omkomna efter kollisionen med flodkryssaren Viking Sigyn, samt mindre incidenter med Costa Mediterranea och Wind Star cruises fartyg Wind Spirit. Veckan som gått har varit allt annat än ljus för passagerarsjöfarten. Det pratar vi självklart om i veckans upplaga av Fartygspoddens Nyhetssnack.
/Christopher & Patrik
Vilstol, hytt med fönster eller en insides? Valen är många när man ska ut och åka färja. Men nu kommer Stena Line med ytterligare ett världsunikt alternativ – sovkapslar. Färjorna mellan Trelleborg och Rostock blir först ut med konceptet. Dessutom snackar vi om olyckan i Japan där en färja av jetfoil-typ kolliderade med en misstänkt val, vilket resulterade i 80 skadade, samt om kaptenen som blir första kvinna att ta över ett kryssningsfartyg direkt från varvet.
/Christopher & Patrik
Det har snart gått två och ett halvt år sedan den där kvällen då Costa Concordia smekte en av klipporna utanför ön Giglio. Några timmar senare kantrade hon precis utanför hamninloppet och katastrofen som krävde ett 30-tal dödsoffer var ett faktum. Sedan dess har hon legat där, Costa Cruises forna flaggskepp. Mestadels av tiden på sidan, men under det senaste på rätt köl även om det är med några graders slagsida och med vatten upp till bryggan i stort sett.
Sedan den där januarikvällen 2012 har den lilla ön med omkring 1 700 bofasta invånare blivit känd över hela världen. Nyhetsrapporteringen från både olyckan, bärgningsarbetet och fartygets vidare öde har skapat ett enormt intresse för att åka till den redan så turismberoende paradisön. Initialt efter katastrofen var öns befolkning och företagare oroade för att turismen skulle störtdyka, men det blev tvärt om. Dock är det en annan form av turism nu. Hotellgästerna och campingturisterna har svikit medan dagsresenärerna ökat markant. Och självklart är det Costa Concordia som dragit.
För en dryg månad sedan tog jag själv färjan från Porto Santo Stefano på fastlandet över till Giglio för att titta på vraket. Det var verkligen en märklig syn att se henne ligga där mitt i det turkosblåa vattnet framför den underbart vackra och pittoreska staden. Särskilt eftersom jag kom från Civitavecchia och en kryssning med systerfartyget, Costa Serena. Trots att jag besökte ön en vardag i lågsäsong var det fullt med folk på restaurangernas uteserveringar utmed strandgatan Via Thaon de Revel. Dock inte turister, utan arbetare från amerikanska Titan Salvage, det bolag som har uppdraget att bärga Concordia. I turistshopparna försökte affärsinnehavarna envist sälja souvenirer från ön, prylar helt utan någon som helst koppling till Concordia. Nästan som en sorts förnekelse över den verklighet som de själva ser från dörröppningen varje dag.
När jag såg Concordia var bryggvingarna avkapade för att ge plats åt de förliga kassuner som ska bidra till att lyfta upp henne från bottenfundamentet. Och nu är det inte långt kvar innan det ska ske. Det senaste beskedet är att vraket ska bogseras bort den 20 juli 2014, självklart beroende på väder och vind. Destinationen är däremot inte känd. Det står antingen mellan Piombino som ligger sju landmil norr om Giglio, eller Genoa som ligger 27 mil norrut. Den 12 juni ska beskedet presenteras och debatten för och emot de olika alternativen är glödhet i Italien just nu. Arbetstillfällen, miljöpåverkan och säkerhet är några saker som stöts och blöts.
Det som dock oroar lokalbefolkningen mer än vart vraket ska ta vägen är vad som kommer att hända på ön efter att Concordia försvunnit. Efter det att tv-kamerorna och katastrofturisterna lämnat ön. Den stora frågan är om de gamla övernattande turisterna kommer att återvända nu när ön gjort sig ett namn internationellt, eller om ön sjunker till botten i en slags turismdvala. Oavsett vilket kommer Giglio aldrig att åter bli den ö som det en gång var.
Fler bilder på Costa Concordia både före och efter katastrofen finns på mitt Flickr-konto.
Vissa fartygsnamn blir mer kända för allmänheten än andra. Full City är ett sådant. Särskilt för de norrmän i området runt Langesund som fick se sina kuster bli oljeindränkta efter den ödesdigra storm i juli 2009 då det kinesiska bulkfartyget Full City slet sig från sin ankarplats och drev på grund. Över 300 ton bunkerolja läckte ut och förorenade 120 kilometer kust. Saneringen kostade 250 miljoner norska kronor.
Efteråt slogs varven om kontraktet att antingen skrota eller renovera fartyget. Full City bogserades till Cityvarvet i Göteborg för en inspektion, men det var långt ifrån troligt att det också skulle bli här som jobbet skulle göras. Men när väl det kinesiska rederiet Cosco beslutade sig för en renovering var det Cityvarvet som fick jobbet. Det var ett av varvets största reparationsarbeten någonsin. Nära 700 ton stål byttes ut på det 167 meter långa fartyget, samtidigt som maskineri och roder renoverades. Under totalt 232 dagar låg hon i Göteborg.
Man kan tro att det första en fartygsägare vill göra efter en katastrof är att byta namn på sin olyckskorp. Kanske av skrockskäl, kanske för att undvika dålig publicitet. Men Cosco lade inte någon större möda på sådana detaljer. Nymålad, renoverad och fin lämnade Full City Göteborg den 4 maj 2010, lustigt nog dagen efter det att den kapten som fört befälet den där julinatten blivit dömd till sex månaders fängelse i Norge för att ha brutit mot lagarna om fartygssäkerhet och förorening.
Full City fortsatte att segla för Cosco under samma namn. Efter ganska exakt ett år i trafik var det dags för nästa incident. Den 5 maj 2011 mottog NATO:s antipiratstyrka ett nödanrop från Full City i Indiska oceanen, 450 sjömil utanför Mumbai. Det hela handlade om ett piratangrepp. Indiskt spaningsflyg kunde snabbt lokalisera fartyget, samtidigt som amerikanska och turkiska krigsfartyg satte kurs mot platsen. När de kom fram upptäckte de att den 24 man starka kinesiska besättningen lyckats barrikadera sig ombord och behålla kontrollen över fartyget. När de militära styrkorna dök upp flydde piraterna. De lyckades komma undan, men lika så gjorde Full City och dess besättning.
I september 2011 fick Cosco nog av Full City. De behövde kapital och beslutade därmed att sälja henne. Efter mer än 15 år med samma namn blev hon omdöpt och seglar numera under namnet Rising Eagle. Senast nu i början av april sågs hon i den irakiska hamnstaden Umm Qasr.
Apropå Full Citys oljeutsläpp utanför Langesund, så ska naturen i området ha återhämtat sig exceptionellt bra efteråt. Redan under sommaren året efter häckade lika många ejdrar, måsar, fisktärnor och strandskator som normala år, samtidigt som Telemarksborna vågade sig på att äta blåmusslorna igen.
KORTA FAKTA: FULL CITY
Fartygstyp: Bulk Carrier.
Byggd: 1996 vid Hakodate Dock i Tokyo, Japan.
Längd: 167 meter.
Bredd: 26 meter.
Djupgående: 6.3 meter.
Fart: 17 knop.
Gross tonnage: 15 873 ton.
IMO: 9073672.