Fartygspodden - Part 32

12 juli, 2011

Tog ut svängen rejält

Enligt uppgifter i flera medier kolliderade Stena Germanica med en farledsfyr på väg in till Göteborg måndagen den 11 juli. Enligt de första uppgifterna från TT skulle färjan ha grundstött, men incidenten var inte värre än att en försening på omkring 20 minuter uppstod. Stena Germanica fick nödankra efter händelsen och efter det att man lagt till vid Tysklandsterminalen gick dykare ned för att inspektera skrovet. Man fann att fartyget haft kontakt med botten, men skadorna var bara ytterst små och Stena Germanica kunde avsegla enligt tidtabell senare på kvällen.

Enligt Stena Lines informationschef Joakim Kendahl var orsaken till incidenten någon form av strul med autopiloten som gjorde att färjan inte gjort svängen på Böttöleden helt korrekt. Man hamnade därför 20 meter fel och drog ner fyren.

Vid incidenten fanns omkring 1 150 passagerare ombord, ingen kom till skada.

/Christopher

Mer i ämnet:
GP: Stena-färjan åter i trafik
GT: Stena Line-färja körde på fyr
Aftonbladet: Fartyg gick på grund

9 juli, 2011

En annorlunda värld

De flesta av oss drömmer om att få resa på semestern. Många andra drömmer om att ha en sommarstuga för lata dagar med sol och bad. Vad de flesta säkerligen aldrig ens kunnat fantisera om är vad som är verklighet för de gäster som har en egen lägenhet ombord på världens största privatägda yacht, M/S The World. Det är ett mycket intressant koncept som fungerar som en bostadsrättsförening där gästerna äger fartyget tillsammans. Men det är inte vem som helst, för att ens komma i fråga för att kunna köpa en lägenhet måste man ha tio miljoner dollar på banken, utöver insatsen till lägenheten.

Lägenheterna varierar mellan 30 och 450 kvadratmeter och i nuläget är ett tjugotal lediga. Gästerna bor ombord i omkring fyra månader om året och därför är det genomsnittliga passagerarantalet runt 135. Fartyget går runt världen i cykler om tre år och stannar extra länge i varje hamn. När hon kom till Göteborg anlöpte hon vid 10-tiden på morgonen den 4 juli och avgick igen strax före midnatt ett dygn senare.

Fartyget har samma sorts faciliteter som ett vanligt kryssningsfartyg, det vill säga restauranger, barer, golf- och tennisbana och stort poolområde. Den genomsnittlige gästen är 55 år och de flesta ombord är amerikaner. Dock finns två svenskar ombord, samt några australienare och en schejk. Besättningen är på 260 personer, majoriteten filippiner.

Skrovet till The World byggdes på varvet i Landskrona. Det lämnade den skånska staden den 2 mars 2001 för att färdigställas vid det norska varvet Fosen Mekaniske Verksted. Tanken från början var att bygga tre stycken fartyg som skulle bli världens mest exklusiva kryssningsfartyg där passagerarna ombord ägde lägenheterna. Men efter en kort tid insåg ägarna att ekonomin inte gick i hop, lägenheterna sålde inte så bra som väntat. En del klagade på att fartyget åkte runt som ett spökskepp och en av miljardärska ombord citerades i många medier när hon uttalade sig om det trista i att nästan sitta helt ensam i salongerna när fartyget besökte Nordkap.

I dagsläget är ekonomin avsevärt bättre sedan lägenhetsinnehavarna tog över ägandeskapet till 100 procent under 2003. Nästa år är The World inbokad på en rutt längs många amerikanska resmål och det lär dröja länge innan vi ser henne i våra vatten igen.

/Christopher

Mer i ämnet:
Landskrona Direkt: The World återvänder till Öresund
Helsingborgs Dagblad: ”Världen” kom på besök
Helsingborgs Dagblad: Några frågor till kapten på The World…
SVD: Världens lyxigaste fartyg blev spökskepp

4 juli, 2011

En udda sjöresa

På en lastbrygga vid Skeppsbron i Stockholm sitter en man i slita byxor och en träningsjacka som minner om åttiotalet. I handen har han en burk med piller som han öppnar. Han plockar ut ett par tabletter och tar sedan tag i en enliters förpackning med yoghurt. Han skruvar upp den vita plastkorken och dricker ur kartongen för att svälja sina tabletter. Efter en liten stund stoppar mannen ner sina pinaler som han spridit ut på lastkajen och beger sig bort mot landgången till Birger Jarl som ska avgå en halvtimme senare.

Bilden av denna man påminner om någon som tangerar gränslandet mellan ensamvarg och hemlös. Han är bara en alla de original och kufar som finns ombord på Birger Jarl när hon lägger ut från Stockholm mot Mariehamn klockan 18:00 fredagen den 17 juni 2011. Under sina snart 60 år som passagerarfartyg har den gamla damen fått se det ena originalet efter det andra passera över landgången. I dag går hon på en linje till Åland och har pensionärer som huvudsaklig målgrupp. Kanske är det därför som prisnivån både för själva resan och ombord är såpass låg, kanske är det för att det är ett av de sämre fartygen man kan resa med på Östersjön, grundat på kvaliteten på underhållningen, maten och klientelet ombord.

För under tre hundralappar kan man få resa i en rymlig A-hytt på däck fem. Även om det finns vissa brister erbjuder en resa med Birger Jarl en helt annan maritim upplevelse än något annat fartyg. Inredningen är långt ifrån den utbytbara finlandsfärjeplastiga, utan består av en detaljrik trä- och mässingsinredning med dunkel skeppsbelysning och trånga korridorer där det knappast finns en rak skarv. Avstånden i hyttkorridorerna är inte heller speciellt långa och det mesta ombord är bara några trappsteg bort.

För en båtälskare kan knappast faktumet att det femte däckets hyttventiler är öppningsbara komma som någon nackdel. Känslan att öppna och luta sig ut och känna den friska havsluften är obeskrivlig. Möjligheten att också kunna öppna för att plåta förbipasserande fartyg är en oerhört uppskattad egenskap som knappast finns att återfinna på något annat modernt fartyg idag.

Att stå på Birger Jarls fördäck när hon lägger ut från Skeppsbron nedanför Gamla stan är en mäktig upplevelse som mer än väl kompenserar alla andra av fartygets brister. På däcket kommer man nära det marina på så sätt att det går att höra matrosernas kommunicerande med varandra när tamparna läggs av, man ser skepparens blick på kajen där han står på bryggvingen och man ser hur bogpropellern arbetar i vattnet. Att fartyget är såpass litet gör att man får en intem kontakt med vattnet. Tyvärr är det väl just här som lovorden kring en resa med Birger Jarl slutar.

När ett par timmar spenderats ute på däck och för att upptäcka fartygets utrymmen blir man som resenär ganska hungrig. Dags för smörgåsbord i restaurang Roslagen på däck fyra i fartygets förliga del. När man kliver in i matsalen får man tredjeklassvibbar genom det enkla möblemanget och den otrivsamma belysningen. På så sätt är förväntningarna på maten inte extremt höga, men när man får kött som är segt som skosulor, micrade lågprisköttbullar och räkor som påminner om tugummi kan man inte säga annat än att besvikelsen är stor. Ett tiopack med kexchoklad från den minimalistiska taxfreen i aktern räddade kvällen från fördärv tillsammans med mys i fartygets påbyggda Skybar på däck sex. Tyvärr var underhållningen av så undermålig art att det inte fanns annat att göra än att uppsöka bingen redan före tolvslaget och ankomsten till Mariehamn. Bandet som spelade upp till dans höll knappt kareokiekvalitet, även om en del överförfriskade damer och herrar i övre medelåldern med uppenbara taktproblem verkade uppskatta de polska tonerna. För de polska gästerna ombord blev det klackarna i taket när bandet rev av hits av kalinka-typ samtidigt som förundrade svenskar kunde skåda ringdans i lokalen och en och annan piruett som skulle fått Let’s Dances Tony Irving att storkna.

När natten kom ställdes klockan på ringning i gryningen för att fotografera den inkommande färjetrafiken genom hyttens öppningsbara ventil. Hade morgonen bjudit på en fagrare soluppgång istället för gråmulet väder hade en tidig sväng i land varit på sin plats, men för att bearbeta de många kufarna ombord och bevittandet av deras festande kunde man inte göra annat än att ta vara på nattens sömntimmar.

Morgonen bjöd på brunch i restaurang Roslagen, nu med betyget godkänt helt klart – om man förväntar sig frukostbuffe i vandrarhemsklass. Till festprissarnas glädje serverades brunchen mellan 09 och 13 och bjöd på tillräckligt med mat för en dag på sjön.

I runt 14 knops fart stävar Birger Jarl förbi Söderarm där hon möter Silja Europa och Viking Lines Isabella. I Kapellskärs hamn ligger Lisco Patria och en stund senare glider Birger Jarl lugnt igenom sommaridyllen Furusund. När vädret bjuder på 25 grader och vindstilla finns få fartyg som på ett bättre sätt än Birger Jarl kan ge en nära upplevelse av Stockholms skärgård. Den nära kontakten med vattenytan gör känslan helt annorlunda jämfört med att se allt från fågelperspektiv tio våningar upp. Resan in mot Stockholm för oss bjöd på stundom disigt och småkyligt väder, stundom klart väder med blå himmel och värmande solsken. Trots att vädret inte var helt perfekt under resan var skärgården lika njutbar för det.

När man strosar omkring i Birger Jarls publika utrymmen slås man ibland av att det kanske är besättningens utrymmen man går på. En del däck påminner mer om varulager och akterpopp för trossarna än rökställe. Just poppen är öppen för alla passagerare och ledig besättning ute på rökpaus varvas med passagerare som tar en nypa luft efter ett besök i den minimalistiska taxfreen.

Då och då när man går runt ombord möter man kufarna, flera av dem boende långt ner i fartygets billigare hytter. Det går många rykten om både folket som åker med Birger Jarl och vem som egentligen äger och styr rederiet. En teori är att en välkänd motorcykelklubb har intressen i rederiet, vilket också ska vara en förklaring till de låga priserna ombord. Det gör att många tobakshandlare väljer att köpa sina cigaretter ombord för att sedan sälja dem i sina kiosker. Tilläggas bör dock att någon form av cigarettsmuggling eller liknande inte gick att observera för en lekman inom det området.

När Birger Jarl ankommer till Stockholm igen efter den drygt 20 timmar långa kryssningen skiner solen och det är riktigt varmt. Att glida förbi Djurgården och fortsätta in mot Gamla stan är en häftig upplevelse och lite av hela resans tjusning. Birger Jarl gör sin sista tur mellan Stockholm och Mariehamn den 14 augusti i år, sista eftersom hon inte fått förlängt sin dispens från de mycket hårdare Solasreglerna som gäller för alla fartyg i internationell trafik. Vad som händer med både Birger Jarl och rederiet Ånedinlinjen efter detta datum återstår att se.

/Christopher

3 juli, 2011

Tysklands lyxhotel under OS

När det 175 meter långa kryssningsfartyget MS Deutchland stävade in mot Göteborg genom skärgården på morgonen den 29 juni 2011 kunde man skåda en liten logga med de olympiska ringarna strax under hennes bryggvingar. En svart kursiverad text med orden Deutsches schiff london 2012 gav en liten hint om varför den välkända loggan fanns där. Deutchland ska nämligen fungera som tyskt hotell och konferenscenter mellan den 27 juli och 12 augusti 2012 då spelen pågår.

Rederiet som både äger och opererar Deutschland, Peter Deilmann Reederei, står som reseparter för det tyska OS-laget och får genom placeringen under OS ett guldläge för marknadsföring. På fartyget kommer idrottare, affärspartners, media och tjänstemän att kunna träffas och knyta kontakter med varandra. Hon kommer att ligga vid West India Docks, bara ett par kilometer söder om Stratford där det huvudsakliga OS-området ligger med OS-byn där merparten av idrottarna bor. Fartyget ankommer till London redan den 24 juli, då som sluthamn för en tvåveckors kryssning runt Storbritannien. Den resan avslutas med ett tvånätters uppehåll i den engelska huvudstaden innan kryssningen tar slut den 26 juli, dagen före OS-invigningen. Den 13 augusti, dagen efter OS, lägger Deutschland ut på en trenätterskryssning till Hamburg.

Fartyget byggdes i Kiel och sjösattes 1998, då med både samma ägare och namn som i dag. Hon tar 520 passagerare och har en besättning på 280. Hon för tysk flagg och har Neustadt in Holstein som hemmahamn. Inredningen går i klassisk Art deco-stil, en stil som bland annat fanns på många gamla ocean liners. Hon har varit på besök i Göteborg tidigare, senast i augusti 2008. I år blev det bara ett anlöp och nästa år ser det inte ut att bli något anlöp.

/Christopher

26 juni, 2011

Spirit avslutar Stenas rotation

Under våren 2010 gick Stena Line ut med ett pressmeddelande om sina planer på miljardinvesteringar i färjetrafiken. Planerna rörde linjerna Hoek van Holland-Harwich, Göteborg-Kiel och Karlskrona-Gdynia som alla skulle få nya färjor. Linjen på engelska kanalen fick två nybyggen i form av superfärjorna Stena Hollandica och Stena Britannica som sattes i trafik i maj respektive oktober 2010. De gamla Hollandica och Britannica byggdes om och blev så småningom Stena Germanica och Stena Scandinavica och sattes in mellan Göteborg och Kiel. Gamla Germanica byggdes om vid Cityvarvet i Göteborg och blev Stena Vision och nu har alltså hennes systerfartyg också blivit klart. Stena Spirit var alltså gamla Stena Scandinavica innan hon började byggas om i Göteborg under våren. Bland annat har hon fått en helt ny SPA-avdelning, en ny bufférestaurang och nattklubb och nyrenoverade hytter.

På förmiddagen söndagen den 26 juni 2011 lämnade Stena Spirit Cityvarvet i Göteborg med destinationen Karlskrona dit hon väntades under måndagsmorgonen. Måndagen den 27 juni gick hon in i sin nya trafik med avgång från Karlskrona klockan 20:00. I hennes akter vajade en stor rödvit flagga, dock inte den danska Dannebrogen. Stena Spirit har flaggats ut och är Bahamasflaggad och har Nassau som hemmahamn. Systerfartyget Stena Vision har Karlskrona som hemmahamn och många trodde därför att Spirit skulle få polsk flagg. Men eftersom den gamla färjan har Nassau som hemmahamn är det en naturlig förklaring till att Stena väljer att fortsätta med en av färjorna under bekvämlighetsflagg.

Att Stena Spirit är färdigrenoverad betyder att Stena Lines miljardsatsning är klar, de tre linjerna har fått nya fartyg. Vad som dock återstår är frågan vad som ska ske med Stena Baltica som trafikerat mellan Karlskrona och Gdynia sedan 2002.

/Christopher

13 juni, 201124 februari, 2019

Sjömän oroliga för jobben

Torsdagen den 28 oktober 2010 var dagen som många sjömän väntat på med fasa, dagen då den statliga utredningen om den svenska sjöfartens framtid skulle presenteras för regeringen. Utredningen är en enmansutredning gjord av Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör för VTI och som skulle utreda hur sen svenska sjöfarten ska kunna bli mer konkurrenskraftig.

Inför utredningen fanns en stor oro bland många sjömän, en oro för både vad politikerna skulle göra och vad rederierna skulle göra. Jag bestämde mig för att gräva lite djupare i den svenska sjöfartens problematik och gjorde ett reportage på journalisthögskolan i Göteborg där jag läser. Jag ville höra sjömännens syn på utredningen, sjöfartens situation idag och uppfattningen om dess framtid och mönstrade därför på svenskflaggade Tor Begonia för en resa från Göteborg till Immingham och tillbaka.

Reportaget sändes i en kortversion i Sveriges Radios Göteborg Direkt i P4 Göteborg under eftermiddagen den 27 oktober, dagen före utredningens överlämnande till regeringen.

[audio: http://www.tonyroos.se/audio/forlorarnapahavet.mp3]

/Christopher

12 juni, 2011

Premiär för nya Sjöfartsbloggen!

Det är snart ett år sedan himlen blev mörkare och mörkare en tidig torsdagsmorgon i juli. Älvsborgsbrons ljusgröna färg tycktes bli ljusare och ljusare ju närmare molnen kom stan. Det var en rejäl regnskur som närmade sig västerifrån, precis samtidigt som kryssningsfartyget Insignia kom. Bilderna blev fantastiska och jag tänkte därför inleda detta premiärinlägg på den nya Sjöfartsbloggen med en av de bilderna.

Det var för lite mer än ett halvår sedan som jag skrev det senaste inlägget på min blogg Sjöfartsbloggen. Sedan dess har det varit stiltje på den digitala bloggoceanen rent inläggsmässigt. Men för det har jag inte tröttnat på mitt intresse, jag har helt enkelt inte haft tid att skriva på grund av studier, praktik och jobb. När man som jag arbetar som journalist och sitter med texter hela dagarna är man inte direkt jättesugen på att sätta sig på kvällen igen och skriva ännu mer.

Men mitt uppehåll beror inte bara på det, i så fall hade jag aldrig orkat dra igång bloggen igen. Under den senaste tiden har jag känt att den gamla bloggens format inte passade längre och därför saknade jag gnistan att skriva inlägg. Jag bestämde mig för att göra om bloggen helt och just nu tittar du på resultatet av ett par månaders arbete. Jag ville hitta en form som skapade ett enklare arbetsflöde både för text- och bildbearbetning och det har jag gjort nu. Jag kan genom ett par enkla handgrepp publicera bilder på bildsajten Flickr, direkt från mitt bildredigeringsprogram. Jag också har bytt plattform från Textpattern till WordPress och därmed fått lära mig det. Jag har lagt ner mycket tid på att planera sajten, jag har tänkt igenom noga hur innehållet ska vara organiserat och vilken typ av innehåll jag vill ha. Tanken är att skippa den förra bloggens standardinlägg av typen ”båten X har kommit till stan” utan istället lyfta fram en annan mer intressant aspekt, eller som man kallar det på journalistspråk, arbeta med en annan sorts vinkel på saken.

Bloggen har två olika ingångar, ett bildvisningsläge där varje inlägg visas med en huvudbild, rubrik och en kort ingress. Det andra läget är ett mer klassiskt bloggläge där inläggen radas upp vertikalt med en avlång huvudbild, rubrik och ingress. Det ska göra att bilderna hamnar mer i fokus, vilket också gör det lättare för mig att lägga upp inlägg som är kortare. Vid sidan av de två ingångarna håller jag på och arbetar fram en galleridel där man kan hitta bilder på alla fartyg som jag fotat. Det arbetet kommer dock att ta tid och så här i den nya bloggens inledningsskede finns en del tekniska problem kvar att lösa med galleriet.

Jag kommer att flytta över en hel del material från den gamla bloggen till den nya, dock kommer det att ta lite tid och därför finns den gamla bloggen fortfarande kvar på adressen www.sjofartsbloggen.se/gamla.

Hoppas den nya bloggen faller i smaken! Om du som läsare har frågor, undringar, tips på sådant du vill läsa om här eller bara vill ge respons, tveka inte att höra av dig till mig. Jag nås på adressen info (at) sjofartsbloggen.se.

Trevlig läsning!
/Christopher Kullenberg Rothvall

19 november, 2010

Allt är inte underbart

Jag tillhör en av dem som hyllar sjöfarten i de flesta lägen. Nördigt men härligt säger sjöbusen, förskräckligt och trångsynt säger miljökämpen. Bara för att man gillar sjöfart får man inte bli blind och blunda för de risker och den påverkan på miljön som sjöfarten faktiskt har.

Många rederier har under de senaste åren insett PR-värdet i att ha ett omfattande miljötänkande och att sätta miljön i det främsta rummet. Många rederier såväl inom passagerar- som inom fraktverksamhet framhåller olika typer av mijövärden i sin marknadsföring och det kan man inte göra annat än applådera. Men har det ett ärligt uppsåt eller är det bara en flirt med marknadskrafterna?

De flesta tankfartyg som byggs idag har dubbelskrov och flertalet säkerhetssystem som ska garantera en säker transport även i känsliga marina miljöer. Men man får aldrig stirra sig blind på att den tekniska utvecklingen gör verksamheten helt säker i alla lägen. Titanic sades vara osänkbar på sin tid, en liknelse som i allra högsta grad gäller även idag. Ibland tror jag att man kan behöva blicka tillbaka i tiden till katastrofer och händelser från förr för att se om man verkligen har lärt sig något av sina läxor.

SVT:s Dokument utifrån visade under 2009 och 2010 den brittiska dokumentären Oil Spill – the Exxon Valdez Oil Disaster. Den berättar historien om när oljetankern EXXON VALDEZ i mars 1989 gick på grund i det mycket känsliga Prince William-sundet i Alaska, USA. Programmet visar vilka otroliga konsekvenser det kan få när en supertanker går på grund i en känslig marin miljö och dessutom hur skadan förvärras av den mänskliga faktorn. Frågan är om mänskligheten lärt sig av denna läxan från denna katastrof eller skulle samma sak kunna hända igen idag?

Dokumentären är helt klart sevärd och finns på Youtube i sex delar:
Exxon Valdez. Oljekatastrofen i Alaska. Del 1 av 6

För den förfartsintresserade då kan jag nämna att fartyget EXXON VALDEZ fortfarande går i trafik, nu under namnet DONG FANG OCEAN. Hon byggdes 1986, är 300 meter lång och har IMO 8414520.

/Christopher

20 oktober, 2010

En vecka med de röda

I år (2010) håller jag på med ett lite speciellt projekt. Det involverar både fartyg och foto, men även mycket annat som har med havet och vatten att göra. Jag håller nämligen på med ett fotoprojekt som jag kallar 365 Vatten och som helt enkelt går ut på att ta en bild varje dag under hela 2010. Motiven ska vara relaterade till vatten, helst åt maritima miljöer och när året är slut ska det bli en bok i någon form. Som en del i detta projektet beslöt jag mig i veckan som gick för att fokusera på Stena Line under en hel vecka.

Jag gjorde som så att jag tog en bild på en stenafärja i Göteborg varje dag. Det finns nämligen i dagsläget sju olika färjor som trafikerar Göteborg för Stena Line minst en gång i veckan. Först ut på måndagen den 11 oktober 2010 var Stena Saga som passerade under Älvsborgsbron en vacker höstdag.

På tisdagsmorgonen begav jag mig ned till tysklandsterminalen för att haffa nya Stena Germanica på hennes ankomst till Göteborg från Kiel. På onsdagen tog jag mig upp på Södhallsberget och fångade den klassiska damen Stena Scanrail som lämnade Göteborg klockan 13:00. Hon har trafikerat mellan Göteborg och Frederikshavn mer eller mindre sedan 1986. Hennes maskinljud kan höras i stora delar av stan när hon tuffar förbi.

Torsdagen bjöd på fint höstväder igen och för min del blev det en bild på Stena Danica när hon ankom till Göteborg på eftermiddagen. Det krävdes en del planerande för att lyckas ta en bild på varje båt under veckan och dessutom synka ihop det med tiderna som det är ljust och dessutom med de tider som jag var ledig på. Men det gick. På fredagen den 15 oktober tog jag mig upp på Älvsborgsbron på morgonkvisten och plåtade Stena Freighter. Hon sjunger på sista versen i Göteborg nu eftersom hon ska flyttas till att gå i trafik mellan Rotterdam och Harwich i december när nya Stena Scandinavica.

På lördagsmorgonen var det fortsatt fint väder. Dagens båt var Stena Jutlandica som fångades på ingång till Göteborg vid 10-tiden. Sist men inte minst idag söndag den 17 oktober var Stena Scandinavica som här passerar utanför Nya Älvsborgs Fästning.

/Christopher

3 september, 2010

Möte med sjöfarten i Lissabon

Lissabon kallas ofta för Little San Fransisco och när man kommer dit förstår man direkt varför. Vattnet, broarna och framförallt de gamla spårvagnarna som rullar runt på gatorna gör att Lissabon är den europeiska lillasysten till den amerikanska förlagan. En europeisk förlaga med en otroligt spännande hamn. Lissabon är platsen där den 1 000 kilometer långa floden Tagus har sin början, en flod som rinner igenom både Portugal och Spanien och som förser många miljoner människor med elektricitet och dricksvatten.

På floden i Lissabon bedrivs en livlig trafik med last- och passagerarfartyg

Jag börjar med en gammal goding från 1954, färjan EBORENSE som trafikerar över floden Tagus. Färjan har varit i trafik för rederiet Transtejo ända sedan hon byggdes, även om hon legat upplagd under vissa perioder. Under 1991 fick hon ett nytt maskineri som gör att hon numera kan nå toppfarten 11 knop. Färjan tar både bilar och passagerare mellan Cais do Sodré i Lissabon och Cacilhas på andra sidan Tagus.

Här är en känd vy från Lissabon, bron Ponte 25 de Abril som sträcker sig över floden Tagus. Monumentet till vänster i bild heter Monumento aos Descobrimentos, upptäckarnas monument med Henrik sjöfararen längst fram.

Den 22 augusti var vi uppe i upptäckarmonumentet och spanande på utsikten. På den ganska trafikerade floden kom ett containerfartyg på ingång till Lissabon, nämligen CSAV RAUTEN, byggd 2009 på Shanghai Chengxi Shipyard.

Här glider hon snart under den gigantiska bron, som faktiskt är den 20:e största hängbron i världen. CSAV RAUTEN ser ganska liten ut, trots det kan hon lasta 2353 tjugofotscontainers.

Lissabon är ingen jättestor hamn för passagerartrafik, det finns exempelvis inga förbindelser mellan fastlandet och Madeira eller Azorerna. Dock kommer en del kryssningsfartyg till staden varje år. När jag var där fick jag se fyra kryssningsfartyg under två dagar. Den 24 augusti kom ORIANA och CELEBRITY ECLIPSE – på samma gång.

Det var tidig morgon när jag åkte västerut från den lilla lägenheten som vi hyrde inne i centrala Lissabon. Jag tog mig till den gigantiska brons fäste på Lissabonsidan med morgonens första tunnebaneavgång och bytte sedan till en spårvagn nere vid Cais do Sodré. Jag hade lite problem att hitta rätt eftersom hela strandlinjen är avskuren från stan av både en järnväg och en motorväg. Men jag hittade tillslut en gångtunnel under. När jag väl kom fram till min redan på förhand utsedda fotoplats var jag i precis lagom tid för att få se båda fartygen göra entré till Lissabon. Floden är så stor att det finns två parallella farleder in, varför de tog en var.

Det var ganska vackert ljus denna morgon. CELEBRITY ECLIPSE gled sakta in mot bron en halvtimme före klockan 08, hennes utsatta ankomsttid. Det var ett ganska speciellt ljud där jag stod, ett ljud som kom från trafiken på bron. Det ligger nämligen ingen asfalt på två av brons sex filer. Där kör bilarna på en form av metallgaller, varpå ett närmast science-fiction inspirerat ljud uppstod (kan höras här).

Ljudet tog väl lite udden av den otroligt pampiga känslan att se båda fartygen gå sida vid sida in till hamnen. Ljudet var nästan lite skrämmande och det kändes som man var mitt i handlingen i någon skum amerikansk actionrulle. Därför är upplevelsen att se någon av dessa bjässar glida i morgonljuset någon stans i Stockholms vackra skärgård betydligt mer magiskt än vad detta var.

Själv hade jag äran att få besöka CELEBRITY ECLIPSE i somras när hon var i Stockholm. Jag kommer bjussa på bilder därifrån tids nog. Det är ett mycket speciellt fartyg som jag gärna hade rest med. Hon har fantastiska designlösningar och alla ytorna ombord känns otroligt stora och rymliga och jag kan tänka mig att man känner att det finns gott om space ombord även om det är fullt med passagerare.

ORIANA på andra sidan av floden. Hon skulle lägga till lite längre in i staden och hade därför ”ytterspåret”. Tyvärr gjorde det att hon skymdes av CELEBRITY ECLIPSE när de gled under bron.

CELEBRITY ECLIPSE är 315 meter lång och har en kapacitet på 2800 passagerare som tillsammans njuter av sin semester på de 17 däcken. Hon byggdes av Meyer Werft GmbH i tyska Papenburg och levererades till Celebrity Cruises den 15 april 2010, ett pinfärskt fartyg alltså.

När CELEBRITY ECLIPSE passerade under Ponte 25 de Abril såg hon nästan liten ut. Brons pyloner är över 190 meter höga och totalt är bron Portugals högsta byggnadsverk. Från sida till sida är det 2,3 kilometer. Håll i er, för här kommer lite mer hårda fakta om denna vackra bro. Varje dag passerar runt 400 000 personer i bilar på bron, en bro som har 54 196 kilometer stålkablar i de två huvudkablarna på var sida som håller upp bron. Bron är 70 meter hög från vattenytan upp till vägbanan. Bron byggdes 1966, men 1999 byggde man till järnvägsspår under vägbanan.

Här glider CELEBRITY ECLIPSE in mot Lissabon, man kan skymta ORIANA på andra sidan. Tänk om man kunde flyga, då hade man utan problem fått kalasbilder på de båda fartygen när de passerar under den vackra bron.

På andra sidan kan man skymta en hög staty som påminner om Brasilien och Rio De Janeiro. Statyn heter Cristo Rei och är just inspirerad av Jesus på statyn Christ the Redeemer som blickar ut över Rio. Cristo Rei i Lissabon byggdes 1959 på beställning av presidenten, tillika diktatorn António de Oliveira Salazar. Han var Portugals starke man och diktator under åren 1932 till 1968 och hans politik präglade landet många år efteråt.

CELEBRITY ECLIPSE tog god tid på sig upp för floden. Jag tog några motljusbilder på henne innan jag bestämde mig för att åka tillbaka till lägenheten för en fin frukost på balkongen.

Här ser vi hennes för. Hon låg länge ute på denna platsen innan hon gick in till kaj. Hon väntade på något och faktum var att hon låg såpass länge att jag hann ta en bild på henne från Cais do Sodré som ligger längre österut. Men dock blev bilden inte så bra eftersom det var mycket staket i vägen, varför den inte finns med här.

Men innan jag gick tillbaka och tog spårvagnen tog jag denna bilden på den vackra bron.

Under dagen den 24 september tog vi en tvåtimmars kryssning på floden, en kryssning som dock knappast var värd de 200 kronorna som den kostade. Dels var guideningen usel eftersom guiden pratade så fort att man inte ens kunde uppfatta om det var engelska eller portugisiska hon pratade. Dels var den dålig eftersom den skedde på en knappt ombyggd flodfärja som inte var optimal för sightseeing.
Hur som helst så fick man se en del spännande fartyg under turen. Här syns bland annat INSIGNIA och ORIANA.

Det lilla containerfartyget RUBY låg och lastade eller lossade vid en av Lissabons alla kajer.

Ute på redden låg MEDITERRANEAN SEA och väntade på en ledig kajplats. Precis när vi passerade lättade hon ankar och gled in mot kaj.

INSIGNIA och ORIANA igen. INSIGNIA kom långt före både CELEBRITY ECLIPSE och ORIANA och låg redan till kaj före solens uppgång. INSIGNIA har varit i både Göteborg och Stockholm nu i sommar och faktiskt fick jag några av årets bästa bilder på just henne i Stockholm.

Tyvärr var det inte solljus på fartygssidorna, men trots det är det en ganska läcker syn att se dem med Lissabon i bakgrunden.

Lite längre uppströms låg GRANDE ANGOLA, ett av Grimaldis alla gula fartyg. Några läste kanske fula istället för gula, ett faktum som jag gärna skriver under på. Ingen skönhet, men skoj att ha sett.

Ytterligare lite längre upp låg detta oidentifierade flytetyg som ser ut att behöva lite ompyssel. Ägaren verkar ha tagit länspumpen och dragit…

Kryssningen gick upp till Lissabons andra mycket imponerande bro, Ponte Vasco de Gama, totalt 17 kilometer lång… De ska tydligen arrangera ett maratonlopp här inom snar framtid. Kan vara en utmaning i gassande sol, kanske lite monotont i min smak dock.

Floden utanför Lissabon trafikeras av många olika typer av mindre passagerarfärjor. Här är en katamaranen AUGUSTO GIL som är byggd 2003 i Singapore.

Kryssningen gick även en bit nedströms för floden och därmed förbi CELEBRITY ECLIPSE som gjordes klar för avgången klockan 17:00. Vi passerade en dryg halvtimme före.

CELEBRITY ECLIPSE har idag två systrar i CELEBRITY SOLSTICE och CELEBRITY EQUINOX. Men det kommer två till från Papenburg. Just nu byggs en fjärde syster som kommer att få namnet CELEBRITY SILHOUETTE och som blir leveransklar i september 2011.

Aktern är läcker på denna fartygsklassen. trots de kantiga formerna blir det en mjuk linje eftersom hon är såpass stor, i alla fall på avstånd när man ser henne. Dock är det ju en liten nackdel att ha balkong i aktern eftersom alla på däcken över ser en del av ens balkong. Men kan man leva med det är det ju en otroligt härlig utsikt att ha akterut.

För att inte missa ECLIPSE:s avgång gick vi av båten vid en hållplats som vi la till vid nere i Belem. Därifrån var det inte långt att gå till upptäckarmonumentet och få snygga bilder därifrån när hon gled under bron. Dock var inte solljuset med mig riktigt på denna resan. Någon timme till hade gjort att solen legat på rätt sida. Men det är sådant man får leva med.

Här ser inte ECLIPSE sådär jättestor ut, vyerna här var gigantiska. Det är nästan maffigare att se ett sådant här stort fartyg i en miljö där man verkligen ser hur stora de är. Men jag klagar inte, bilderna blev bra.

Här glider ECLIPSE ut från Lissabon medan passagerarna njuter på däck, spelar kricket på det grästäckta däcket, blåser glas i glasblåseriet eller äter något lätt tilltugg och laddar inför kvällen ombord.

Inte långt efter ECLIPSE kom ORIANA på väg ut från Lissabon.

Dagen efter, den 25 augusti bjöd på ytterligare en tidig sjöfartsmorgon. ytterligare en bjässe väntades in till Lissabons hamn denna dag. I väntan på henne lyckades jag fånga ENDURANCE, ett 222 meters containerfartyg som är byggt 1983.

Hon seglar under bermudaflagg för Hapag-Lloyd. När hon var nylevererad från det japanska varvet Sumitomo Heavy Industries hade hon namet TOKYO MARU.

Så kom hon då, giganten. INDEPENDENCE OF THE SEAS. Man kan nästan tro att det var jag som stod där på bryggan i den röda t-shirten och plåtade henne, men så är det inte…

INDEPENDENCE OF THE SEAS alltså, tidigare världens största kryssningsfartyg, numera nerpetad till en delad andraplats av OASIS OF THE SEAS. INDEPENDENCE delar andraplatsen tillsammans med systrarna LIBERTY och FREEDOM OF THE SEAS.

Det 15 däck höga fartyget kan ta 4 370 passagerare som passas upp av 1,360 besättningsmän. Det är andra gången i år som jag ser henne, dessutom andra gången i Portugal. Såg henne nämligen i maj när jag var ute på Madeira.

Här ser man verkligen vilken otroligt maffig bro det är. INDEPENDENCE är inte liten med sina 339 meter.

På eftermiddagen skulle vi resa vidare till den portugisiska sydkusten. Men jag hann precis med att fånga INDEPENCENCE avgång. Under väntan på den tog jag en bild på den lilla passagerarfärjan SINTRENSE, byggd 1982.

Så kom hon, några minuter för 17:00. Hon lade ut från kajen som man ser en liten bit av till vänster i bilden.

Sedan fick jag rusa för att inte missa tåget till sydkusten. Sjöfartsbloggen är snart tillbaka med fler bilder från sommaren som gick.

/Christopher