Fartygspodden - Part 39

12 juni, 2011

Premiär för nya Sjöfartsbloggen!

Det är snart ett år sedan himlen blev mörkare och mörkare en tidig torsdagsmorgon i juli. Älvsborgsbrons ljusgröna färg tycktes bli ljusare och ljusare ju närmare molnen kom stan. Det var en rejäl regnskur som närmade sig västerifrån, precis samtidigt som kryssningsfartyget Insignia kom. Bilderna blev fantastiska och jag tänkte därför inleda detta premiärinlägg på den nya Sjöfartsbloggen med en av de bilderna.

Det var för lite mer än ett halvår sedan som jag skrev det senaste inlägget på min blogg Sjöfartsbloggen. Sedan dess har det varit stiltje på den digitala bloggoceanen rent inläggsmässigt. Men för det har jag inte tröttnat på mitt intresse, jag har helt enkelt inte haft tid att skriva på grund av studier, praktik och jobb. När man som jag arbetar som journalist och sitter med texter hela dagarna är man inte direkt jättesugen på att sätta sig på kvällen igen och skriva ännu mer.

Men mitt uppehåll beror inte bara på det, i så fall hade jag aldrig orkat dra igång bloggen igen. Under den senaste tiden har jag känt att den gamla bloggens format inte passade längre och därför saknade jag gnistan att skriva inlägg. Jag bestämde mig för att göra om bloggen helt och just nu tittar du på resultatet av ett par månaders arbete. Jag ville hitta en form som skapade ett enklare arbetsflöde både för text- och bildbearbetning och det har jag gjort nu. Jag kan genom ett par enkla handgrepp publicera bilder på bildsajten Flickr, direkt från mitt bildredigeringsprogram. Jag också har bytt plattform från Textpattern till WordPress och därmed fått lära mig det. Jag har lagt ner mycket tid på att planera sajten, jag har tänkt igenom noga hur innehållet ska vara organiserat och vilken typ av innehåll jag vill ha. Tanken är att skippa den förra bloggens standardinlägg av typen ”båten X har kommit till stan” utan istället lyfta fram en annan mer intressant aspekt, eller som man kallar det på journalistspråk, arbeta med en annan sorts vinkel på saken.

Bloggen har två olika ingångar, ett bildvisningsläge där varje inlägg visas med en huvudbild, rubrik och en kort ingress. Det andra läget är ett mer klassiskt bloggläge där inläggen radas upp vertikalt med en avlång huvudbild, rubrik och ingress. Det ska göra att bilderna hamnar mer i fokus, vilket också gör det lättare för mig att lägga upp inlägg som är kortare. Vid sidan av de två ingångarna håller jag på och arbetar fram en galleridel där man kan hitta bilder på alla fartyg som jag fotat. Det arbetet kommer dock att ta tid och så här i den nya bloggens inledningsskede finns en del tekniska problem kvar att lösa med galleriet.

Jag kommer att flytta över en hel del material från den gamla bloggen till den nya, dock kommer det att ta lite tid och därför finns den gamla bloggen fortfarande kvar på adressen www.sjofartsbloggen.se/gamla.

Hoppas den nya bloggen faller i smaken! Om du som läsare har frågor, undringar, tips på sådant du vill läsa om här eller bara vill ge respons, tveka inte att höra av dig till mig. Jag nås på adressen info (at) sjofartsbloggen.se.

Trevlig läsning!
/Christopher Kullenberg Rothvall

19 november, 2010

Allt är inte underbart

Jag tillhör en av dem som hyllar sjöfarten i de flesta lägen. Nördigt men härligt säger sjöbusen, förskräckligt och trångsynt säger miljökämpen. Bara för att man gillar sjöfart får man inte bli blind och blunda för de risker och den påverkan på miljön som sjöfarten faktiskt har.

Många rederier har under de senaste åren insett PR-värdet i att ha ett omfattande miljötänkande och att sätta miljön i det främsta rummet. Många rederier såväl inom passagerar- som inom fraktverksamhet framhåller olika typer av mijövärden i sin marknadsföring och det kan man inte göra annat än applådera. Men har det ett ärligt uppsåt eller är det bara en flirt med marknadskrafterna?

De flesta tankfartyg som byggs idag har dubbelskrov och flertalet säkerhetssystem som ska garantera en säker transport även i känsliga marina miljöer. Men man får aldrig stirra sig blind på att den tekniska utvecklingen gör verksamheten helt säker i alla lägen. Titanic sades vara osänkbar på sin tid, en liknelse som i allra högsta grad gäller även idag. Ibland tror jag att man kan behöva blicka tillbaka i tiden till katastrofer och händelser från förr för att se om man verkligen har lärt sig något av sina läxor.

SVT:s Dokument utifrån visade under 2009 och 2010 den brittiska dokumentären Oil Spill – the Exxon Valdez Oil Disaster. Den berättar historien om när oljetankern EXXON VALDEZ i mars 1989 gick på grund i det mycket känsliga Prince William-sundet i Alaska, USA. Programmet visar vilka otroliga konsekvenser det kan få när en supertanker går på grund i en känslig marin miljö och dessutom hur skadan förvärras av den mänskliga faktorn. Frågan är om mänskligheten lärt sig av denna läxan från denna katastrof eller skulle samma sak kunna hända igen idag?

Dokumentären är helt klart sevärd och finns på Youtube i sex delar:
Exxon Valdez. Oljekatastrofen i Alaska. Del 1 av 6

För den förfartsintresserade då kan jag nämna att fartyget EXXON VALDEZ fortfarande går i trafik, nu under namnet DONG FANG OCEAN. Hon byggdes 1986, är 300 meter lång och har IMO 8414520.

/Christopher

20 oktober, 2010

En vecka med de röda

I år (2010) håller jag på med ett lite speciellt projekt. Det involverar både fartyg och foto, men även mycket annat som har med havet och vatten att göra. Jag håller nämligen på med ett fotoprojekt som jag kallar 365 Vatten och som helt enkelt går ut på att ta en bild varje dag under hela 2010. Motiven ska vara relaterade till vatten, helst åt maritima miljöer och när året är slut ska det bli en bok i någon form. Som en del i detta projektet beslöt jag mig i veckan som gick för att fokusera på Stena Line under en hel vecka.

Jag gjorde som så att jag tog en bild på en stenafärja i Göteborg varje dag. Det finns nämligen i dagsläget sju olika färjor som trafikerar Göteborg för Stena Line minst en gång i veckan. Först ut på måndagen den 11 oktober 2010 var Stena Saga som passerade under Älvsborgsbron en vacker höstdag.

På tisdagsmorgonen begav jag mig ned till tysklandsterminalen för att haffa nya Stena Germanica på hennes ankomst till Göteborg från Kiel. På onsdagen tog jag mig upp på Södhallsberget och fångade den klassiska damen Stena Scanrail som lämnade Göteborg klockan 13:00. Hon har trafikerat mellan Göteborg och Frederikshavn mer eller mindre sedan 1986. Hennes maskinljud kan höras i stora delar av stan när hon tuffar förbi.

Torsdagen bjöd på fint höstväder igen och för min del blev det en bild på Stena Danica när hon ankom till Göteborg på eftermiddagen. Det krävdes en del planerande för att lyckas ta en bild på varje båt under veckan och dessutom synka ihop det med tiderna som det är ljust och dessutom med de tider som jag var ledig på. Men det gick. På fredagen den 15 oktober tog jag mig upp på Älvsborgsbron på morgonkvisten och plåtade Stena Freighter. Hon sjunger på sista versen i Göteborg nu eftersom hon ska flyttas till att gå i trafik mellan Rotterdam och Harwich i december när nya Stena Scandinavica.

På lördagsmorgonen var det fortsatt fint väder. Dagens båt var Stena Jutlandica som fångades på ingång till Göteborg vid 10-tiden. Sist men inte minst idag söndag den 17 oktober var Stena Scandinavica som här passerar utanför Nya Älvsborgs Fästning.

/Christopher

3 september, 2010

Möte med sjöfarten i Lissabon

Lissabon kallas ofta för Little San Fransisco och när man kommer dit förstår man direkt varför. Vattnet, broarna och framförallt de gamla spårvagnarna som rullar runt på gatorna gör att Lissabon är den europeiska lillasysten till den amerikanska förlagan. En europeisk förlaga med en otroligt spännande hamn. Lissabon är platsen där den 1 000 kilometer långa floden Tagus har sin början, en flod som rinner igenom både Portugal och Spanien och som förser många miljoner människor med elektricitet och dricksvatten.

På floden i Lissabon bedrivs en livlig trafik med last- och passagerarfartyg

Jag börjar med en gammal goding från 1954, färjan EBORENSE som trafikerar över floden Tagus. Färjan har varit i trafik för rederiet Transtejo ända sedan hon byggdes, även om hon legat upplagd under vissa perioder. Under 1991 fick hon ett nytt maskineri som gör att hon numera kan nå toppfarten 11 knop. Färjan tar både bilar och passagerare mellan Cais do Sodré i Lissabon och Cacilhas på andra sidan Tagus.

Här är en känd vy från Lissabon, bron Ponte 25 de Abril som sträcker sig över floden Tagus. Monumentet till vänster i bild heter Monumento aos Descobrimentos, upptäckarnas monument med Henrik sjöfararen längst fram.

Den 22 augusti var vi uppe i upptäckarmonumentet och spanande på utsikten. På den ganska trafikerade floden kom ett containerfartyg på ingång till Lissabon, nämligen CSAV RAUTEN, byggd 2009 på Shanghai Chengxi Shipyard.

Här glider hon snart under den gigantiska bron, som faktiskt är den 20:e största hängbron i världen. CSAV RAUTEN ser ganska liten ut, trots det kan hon lasta 2353 tjugofotscontainers.

Lissabon är ingen jättestor hamn för passagerartrafik, det finns exempelvis inga förbindelser mellan fastlandet och Madeira eller Azorerna. Dock kommer en del kryssningsfartyg till staden varje år. När jag var där fick jag se fyra kryssningsfartyg under två dagar. Den 24 augusti kom ORIANA och CELEBRITY ECLIPSE – på samma gång.

Det var tidig morgon när jag åkte västerut från den lilla lägenheten som vi hyrde inne i centrala Lissabon. Jag tog mig till den gigantiska brons fäste på Lissabonsidan med morgonens första tunnebaneavgång och bytte sedan till en spårvagn nere vid Cais do Sodré. Jag hade lite problem att hitta rätt eftersom hela strandlinjen är avskuren från stan av både en järnväg och en motorväg. Men jag hittade tillslut en gångtunnel under. När jag väl kom fram till min redan på förhand utsedda fotoplats var jag i precis lagom tid för att få se båda fartygen göra entré till Lissabon. Floden är så stor att det finns två parallella farleder in, varför de tog en var.

Det var ganska vackert ljus denna morgon. CELEBRITY ECLIPSE gled sakta in mot bron en halvtimme före klockan 08, hennes utsatta ankomsttid. Det var ett ganska speciellt ljud där jag stod, ett ljud som kom från trafiken på bron. Det ligger nämligen ingen asfalt på två av brons sex filer. Där kör bilarna på en form av metallgaller, varpå ett närmast science-fiction inspirerat ljud uppstod (kan höras här).

Ljudet tog väl lite udden av den otroligt pampiga känslan att se båda fartygen gå sida vid sida in till hamnen. Ljudet var nästan lite skrämmande och det kändes som man var mitt i handlingen i någon skum amerikansk actionrulle. Därför är upplevelsen att se någon av dessa bjässar glida i morgonljuset någon stans i Stockholms vackra skärgård betydligt mer magiskt än vad detta var.

Själv hade jag äran att få besöka CELEBRITY ECLIPSE i somras när hon var i Stockholm. Jag kommer bjussa på bilder därifrån tids nog. Det är ett mycket speciellt fartyg som jag gärna hade rest med. Hon har fantastiska designlösningar och alla ytorna ombord känns otroligt stora och rymliga och jag kan tänka mig att man känner att det finns gott om space ombord även om det är fullt med passagerare.

ORIANA på andra sidan av floden. Hon skulle lägga till lite längre in i staden och hade därför ”ytterspåret”. Tyvärr gjorde det att hon skymdes av CELEBRITY ECLIPSE när de gled under bron.

CELEBRITY ECLIPSE är 315 meter lång och har en kapacitet på 2800 passagerare som tillsammans njuter av sin semester på de 17 däcken. Hon byggdes av Meyer Werft GmbH i tyska Papenburg och levererades till Celebrity Cruises den 15 april 2010, ett pinfärskt fartyg alltså.

När CELEBRITY ECLIPSE passerade under Ponte 25 de Abril såg hon nästan liten ut. Brons pyloner är över 190 meter höga och totalt är bron Portugals högsta byggnadsverk. Från sida till sida är det 2,3 kilometer. Håll i er, för här kommer lite mer hårda fakta om denna vackra bro. Varje dag passerar runt 400 000 personer i bilar på bron, en bro som har 54 196 kilometer stålkablar i de två huvudkablarna på var sida som håller upp bron. Bron är 70 meter hög från vattenytan upp till vägbanan. Bron byggdes 1966, men 1999 byggde man till järnvägsspår under vägbanan.

Här glider CELEBRITY ECLIPSE in mot Lissabon, man kan skymta ORIANA på andra sidan. Tänk om man kunde flyga, då hade man utan problem fått kalasbilder på de båda fartygen när de passerar under den vackra bron.

På andra sidan kan man skymta en hög staty som påminner om Brasilien och Rio De Janeiro. Statyn heter Cristo Rei och är just inspirerad av Jesus på statyn Christ the Redeemer som blickar ut över Rio. Cristo Rei i Lissabon byggdes 1959 på beställning av presidenten, tillika diktatorn António de Oliveira Salazar. Han var Portugals starke man och diktator under åren 1932 till 1968 och hans politik präglade landet många år efteråt.

CELEBRITY ECLIPSE tog god tid på sig upp för floden. Jag tog några motljusbilder på henne innan jag bestämde mig för att åka tillbaka till lägenheten för en fin frukost på balkongen.

Här ser vi hennes för. Hon låg länge ute på denna platsen innan hon gick in till kaj. Hon väntade på något och faktum var att hon låg såpass länge att jag hann ta en bild på henne från Cais do Sodré som ligger längre österut. Men dock blev bilden inte så bra eftersom det var mycket staket i vägen, varför den inte finns med här.

Men innan jag gick tillbaka och tog spårvagnen tog jag denna bilden på den vackra bron.

Under dagen den 24 september tog vi en tvåtimmars kryssning på floden, en kryssning som dock knappast var värd de 200 kronorna som den kostade. Dels var guideningen usel eftersom guiden pratade så fort att man inte ens kunde uppfatta om det var engelska eller portugisiska hon pratade. Dels var den dålig eftersom den skedde på en knappt ombyggd flodfärja som inte var optimal för sightseeing.
Hur som helst så fick man se en del spännande fartyg under turen. Här syns bland annat INSIGNIA och ORIANA.

Det lilla containerfartyget RUBY låg och lastade eller lossade vid en av Lissabons alla kajer.

Ute på redden låg MEDITERRANEAN SEA och väntade på en ledig kajplats. Precis när vi passerade lättade hon ankar och gled in mot kaj.

INSIGNIA och ORIANA igen. INSIGNIA kom långt före både CELEBRITY ECLIPSE och ORIANA och låg redan till kaj före solens uppgång. INSIGNIA har varit i både Göteborg och Stockholm nu i sommar och faktiskt fick jag några av årets bästa bilder på just henne i Stockholm.

Tyvärr var det inte solljus på fartygssidorna, men trots det är det en ganska läcker syn att se dem med Lissabon i bakgrunden.

Lite längre uppströms låg GRANDE ANGOLA, ett av Grimaldis alla gula fartyg. Några läste kanske fula istället för gula, ett faktum som jag gärna skriver under på. Ingen skönhet, men skoj att ha sett.

Ytterligare lite längre upp låg detta oidentifierade flytetyg som ser ut att behöva lite ompyssel. Ägaren verkar ha tagit länspumpen och dragit…

Kryssningen gick upp till Lissabons andra mycket imponerande bro, Ponte Vasco de Gama, totalt 17 kilometer lång… De ska tydligen arrangera ett maratonlopp här inom snar framtid. Kan vara en utmaning i gassande sol, kanske lite monotont i min smak dock.

Floden utanför Lissabon trafikeras av många olika typer av mindre passagerarfärjor. Här är en katamaranen AUGUSTO GIL som är byggd 2003 i Singapore.

Kryssningen gick även en bit nedströms för floden och därmed förbi CELEBRITY ECLIPSE som gjordes klar för avgången klockan 17:00. Vi passerade en dryg halvtimme före.

CELEBRITY ECLIPSE har idag två systrar i CELEBRITY SOLSTICE och CELEBRITY EQUINOX. Men det kommer två till från Papenburg. Just nu byggs en fjärde syster som kommer att få namnet CELEBRITY SILHOUETTE och som blir leveransklar i september 2011.

Aktern är läcker på denna fartygsklassen. trots de kantiga formerna blir det en mjuk linje eftersom hon är såpass stor, i alla fall på avstånd när man ser henne. Dock är det ju en liten nackdel att ha balkong i aktern eftersom alla på däcken över ser en del av ens balkong. Men kan man leva med det är det ju en otroligt härlig utsikt att ha akterut.

För att inte missa ECLIPSE:s avgång gick vi av båten vid en hållplats som vi la till vid nere i Belem. Därifrån var det inte långt att gå till upptäckarmonumentet och få snygga bilder därifrån när hon gled under bron. Dock var inte solljuset med mig riktigt på denna resan. Någon timme till hade gjort att solen legat på rätt sida. Men det är sådant man får leva med.

Här ser inte ECLIPSE sådär jättestor ut, vyerna här var gigantiska. Det är nästan maffigare att se ett sådant här stort fartyg i en miljö där man verkligen ser hur stora de är. Men jag klagar inte, bilderna blev bra.

Här glider ECLIPSE ut från Lissabon medan passagerarna njuter på däck, spelar kricket på det grästäckta däcket, blåser glas i glasblåseriet eller äter något lätt tilltugg och laddar inför kvällen ombord.

Inte långt efter ECLIPSE kom ORIANA på väg ut från Lissabon.

Dagen efter, den 25 augusti bjöd på ytterligare en tidig sjöfartsmorgon. ytterligare en bjässe väntades in till Lissabons hamn denna dag. I väntan på henne lyckades jag fånga ENDURANCE, ett 222 meters containerfartyg som är byggt 1983.

Hon seglar under bermudaflagg för Hapag-Lloyd. När hon var nylevererad från det japanska varvet Sumitomo Heavy Industries hade hon namet TOKYO MARU.

Så kom hon då, giganten. INDEPENDENCE OF THE SEAS. Man kan nästan tro att det var jag som stod där på bryggan i den röda t-shirten och plåtade henne, men så är det inte…

INDEPENDENCE OF THE SEAS alltså, tidigare världens största kryssningsfartyg, numera nerpetad till en delad andraplats av OASIS OF THE SEAS. INDEPENDENCE delar andraplatsen tillsammans med systrarna LIBERTY och FREEDOM OF THE SEAS.

Det 15 däck höga fartyget kan ta 4 370 passagerare som passas upp av 1,360 besättningsmän. Det är andra gången i år som jag ser henne, dessutom andra gången i Portugal. Såg henne nämligen i maj när jag var ute på Madeira.

Här ser man verkligen vilken otroligt maffig bro det är. INDEPENDENCE är inte liten med sina 339 meter.

På eftermiddagen skulle vi resa vidare till den portugisiska sydkusten. Men jag hann precis med att fånga INDEPENCENCE avgång. Under väntan på den tog jag en bild på den lilla passagerarfärjan SINTRENSE, byggd 1982.

Så kom hon, några minuter för 17:00. Hon lade ut från kajen som man ser en liten bit av till vänster i bilden.

Sedan fick jag rusa för att inte missa tåget till sydkusten. Sjöfartsbloggen är snart tillbaka med fler bilder från sommaren som gick.

/Christopher

30 juli, 201024 februari, 2019

En hundraårings återkomst

Den 21 juli 2010 var en fantastisk sommardag. Både i Lysekil och Göteborg. Det var dagen då en 100-åring återkom hem till Göteborg, en hundra år gammal ångdriven bogserbåt. Skönheten heter S.S Styrbjörn och är byggd på Götaverken år 1910. Då levererades hon till rederiet Grängesberg-Oxelösund för tjänst i Narvik, nu ägs hon av föreningen Norsk veteranskibsklub och hör hemma i Oslo.

Jag hade turen att få följa med Styrbjörn den sista etappen till födelsedagsfesten i Göteborg. Det var en drygt åtta timmar lång resa från Lysekil via många av västkustens pärlor. Här nedan finns ett reportage från resan. Jag måste dock beklaga de fula svarta ramarna som tyvärr är där eftersom jag valde fel inställningar i redigeringsprogrammet när jag började arbeta med reportaget. Hade ingen lust att göra om det… Men det blir lite bättre om man tittar på reportaget i helskärm.

/Christopher

20 juni, 2010

Damen som fick maka på sig

Lördagen den 19 juni 2010 var lite speciell. Det gick varken att slå upp en dagstidning eller gå in på någon av de största nyhetssajterna eller slå på TV:n utan att få se en bild på kronprinsessan Victoria och numera Prins Daniel som gifte sig denna dag. Vad man däremot inte kunde läsa ens en rad om var Eurodams oväntade besök i Göteborg. Jag var på plats på både Brännö vid ankomsten och på Fotö vid avgången för att föreviga hennes premiäranlöp.

Det unika med Eurodams besök i Göteborg var att hon egentligen skulle ha besökt Stockholm dagen före, den 18 juni. Men troligtvis på grund av att diverse militärfartyg upptog kajerna samt att andra kryssningsfartyg låg inne fick hon inte plats. Därför fick rutten ändras och den 18 juni bli en dag till havs och dagen efter bli ett anlöp i Göteborg istället.

Jag åkte ut till Brännö för att föreviga detta speciella anlöp. Det är alltid en chansning eftersom man inte vet om fartyget kommer att ta norra eller södra farleden, samtidigt som det är ganska bökigt att ta sig den förhållandevis korta biten till en bra fotoplats. Terrängen är allt annat än promenadvänlig. När jag väl kom fram till min utvalda fotoplats på en liten kulle var klockan strax före 08:00. Precis då öppnade himlen sig och tunga regndroppar vräkte ned på mig och mitt stackars frukostkaffe. Det riktigt stänkte i termosmuggen. Som tur var visste jag att det kunde bli regn denna morgon så jag hade ett paraply med mig. Givetvis blev jag mycket besviken när det började regna och tänkte att resan till Brännö varit förgäves. Men på andra sidan farleden såg jag hur himlen var blå.

Efter någon kvarts ihärdigt regnande började det alltmer avta i intensitet för att helt sluta vid halv nio, precis samtidigt som Eurodam tog lots utanför Trubaduren. Det gjorde att jag ett par lyckoskott även om solen inte orkade igenom de gråa och regntunga molnen som drog vidare in mot stan.

Eurodam är ett imponerande fartyg med sina 285 meter. Men hon är inte det största fartyget som besökt Göteborg under 2010. Stört är Star Princess (viktmässigt) som kom till Göteborg den 11 maj på sitt enda anlöp. Därefter kommer Jewel of the Seas med sina 293 meter och som kommer att göra ytterligare sju besök i Göteborg under säsongen.

Eurodam opereras av det holländsk-amerikanska rederiet som logiskt nog heter Holland America Lines. Man känner igen deras vackra fartyg på deras svarta skrovmålningar med vita överbyggnader. Eurodam har ett systerfartyg i samma rederi, nämligen Nieuw Amsterdam som kommer att levereras från varvet nu under sommaren 2010. Eurodam själv är byggd 2008 av det italienska varvet Fincantieri-Cantieri. Hon döptes av drottning Beatrix i Rotterdam den 1 juli 2008 och gjorde sin jungfrukryssning från Köpenhamn den 5 juli.

Eurodam är ett fartyg i den så kallade Vista-klassen som det snart finns elva stycken fartyg av. Det är Zuiderdam (2002), Oosterdam (2003), Westerdam (2004), Noordam (2006), Eurodam (2008) och nybygget Nieuw Amsterdam (2010) som alla seglar för Holland America Line’s. Det är också Arcadia (2005) som seglar för P&O Cruises, Queen Victoria (2007) och nybygget Queen Elizabeth (2010) som seglar för Cunard, samt Costas bägge systrar Costa Luminosa (2009) och Costa Deliziosa. Eurodam och Nieuw Amsterdam skiljer dock ut sig från övriga fartyg i Vista-klassen och är en egen klass, nämligen Signature-klassen. Det eftersom de båda har ytterligare ett däck samt dessutom har en annan design på de publika utrymmena.

Eurodam är för stor för att komma in under Älvsborgsbron i Göteborg och därför fick hon lägga till ute i Skandiahamnen. Ganska trist eftersom det är så bökigt att få bra bilder utan att göra utflykter på ett par timmar.

När det var dags för avgång klockan 19:00 gjorde jag ytterligare en stor utflykt genom att ta vägfärjan över till Hönö för att sedan ställa mig på Fotöbron. Det var också en ren chansning eftersom det skulle ha blivit ett väldigt långt avstånd till henne om hon tog den södra farleden. Därför var det en spänd väntan för att se vilken väg hon skulle ta.

Men jag hade tur. Sagolik tur. Eurodam gick ut lite tidigare än beräknat vilket gjorde att hon hamnade precis framför Stena Scandinavica som också avgick 19:00. För att inte vara en propp för Stenafärjan gick Eurodam till min stora glädje den norra farleden samtidigt som Scandinavica tog den södra. Sakta med säkert närmade sig Eurodam. Det var faktiskt första gången som jag provade att stå på Fotöbron och plåta och det gav mersmak måste jag säga – så länge fartygen tar rätt farled. Solen gjorde ju inte att jag mådde sämre direkt…

Stoppet i Göteborg var Eurodams sista stopp på den tolv dagar långa kryssningen. Den utgick från brittiska Dover och därefter besöktes Köpenhamn, Warnemunde, Tallinn, St. Petersburg genom ett tvådagarsstopp, Helsinki och så Göteborg innan man gick tillbaka till Dover igen.

När Eurodam kommit som närmast mig där jag stod på Fotöbron var hon runt en kilometer ut och påbörjade sin gir tillbaka in mot den södra farleden igen. Solljuset och det blanka vattnet och fåglarnas sång på Fotö gjorde att det blev en magisk stämning även om det var lite kallt i luften. På bron fick jag fick trevligt sällskap ev en herre på cykel som hade sin sommarstuga på ön. Han var nyfiken på vad det var för fartyg och hur stor hon egentligen var. En dubbel Danmarksfärja är inte en helt tokig beskrivning.

/Christopher

29 januari, 2010

Människan akterseglad av tekniken

Älven i Göteborg är full av isflak som flyter i det strömma vattnet utanför Lindholmen en kall vinterdag i januari. Precis vid älven ligger den del av Chalmers som kallas för Lighthouse. Här bedrivs flervetenskaplig forskning om sjöfart genom ett samarbete mellan Chalmers, Handelshögskolan och Sveriges Redareförening. På ett kontor i ett hus med det klassiska fartygsnamnet Saga sitter Margareta Lützhöft. Hon är sjömannen som gick iland och efter studier i data- och kognitionsvetenskap blev docent vid Lighthouse. Numera är hon ansvarig för Ergoship, ett område som arbetar med ergonomi och arbetsmiljö ombord på fartyg. Utifrån sin forskning ser hon framförallt två problem med arbetsmiljön till sjöss i dag, dels att besättningarna är för små, dels att tekniken är för avancerad.

Besättningarna får inte vila
Att besättningarna är för små gör att tröttheten ökar. I normalfallet arbetar varje besättningsman i skift om sex timmar och är sedan ledig lika länge, den så kallade frivakten. Problemet är att besättningen även jobbar på frivakten istället för att sova.
— Om man fick hela frivakten fri så är det åtminstone drägligt. Men det kommer alltid in pappersarbete, hamnuppehåll och extrajobb, säger Margareta Lützhöft.
   Tröttheten skapar både kollisionsrisker och långsiktiga effekter på kroppen.
— Man kan bli skadad i hjärnan och även få skador på inre organ av att gå vakt för länge.
   Margareta Lützhöft arbetar just nu med en studie om hur man kan minimera tröttheten så mycket som möjligt.
— Det är en trötthetsstudie där vi tittar på sjöbefäl som får komma hit och köra i bryggsimulatorn under en vecka. Vi provar olika skiftarbetssystem på dem för att se vilket som är bäst, säger Margareta Lützhöft.
   Studien ska starta i april och någon liknande studie i den omfattningen har aldrig gjorts tidigare.
— Det kommer att bli väldigt många körningar under året så att vi kan få in data från många försökspersoner.

Tekniken bygger bort människan
Men det är mer än en trött besättning som utgör problem i arbetsmiljön, tekniken i sig kan utgöra en fara. Både på kommandobryggan och i maskin kommer det hela tiden ny teknik som ska öka säkerheten ombord.
— Det sägs att tekniken ska hjälpa till att fatta beslut, men i forskningen ser vi väldigt ofta att man står och leker lite med den när det är lugnt, men när det hettar till så kan man inte använda systemen för att de är för svåra, säger Margareta Lützhöft.
Systemen ombord är ofta automatiska, exempelvis styrning genom autopilot. Margareta Lützhöft är kritisk mot automatiseringen av arbetet eftersom besättningen då tappar kompetensen.
— Det är ganska dumt för de får aldrig öva sig på rutinjobbet. Jag tror inte att man har avlastat människan med tekniken utan snarare knuffat henne utanför.

Flervetenskaplig forskning
För att kunna studera arbetsmiljön ombord använder Margareta Lützhöft av allt ifrån kunskap inom psykologi och beteendevetenskap till människa/teknikfrågor och även organisationsfrågor och lagstiftning. Denna typ av breda forskning kallas för flervetenskaplig och Margareta Lützhöft ser flera fördelar.
— Vi kan inspireras av andra vetenskapsgrenar, ta deras metoder och anpassa dem. Med beteendevetenskapen kan vi få reda på hur folk har det, men samtidigt måste vi använda tekniken för att få trovärdighet.
Men nackdelen är enligt Margareta Lützhöft just bredden.
— Jag brukar skoja och säga att vi aldrig får nobelpriset, man blir ingen spets.

Fastnade i isen
Som sjöman började Margareta Lützhöft sin karriär som jungman på däck och gick sedan hela vägen till att göra kortare turer som befälhavare. Ett av hennes starkaste minnen fån tiden till sjöss kommer från Newfoundland då hennes fartyg frusit fast i isen vid kaj.
— Vi låg där i två veckor i 25 grader kallt. De lärde känna oss i vinbutiken och vi var inne och dansade en hel del på de lokala ställena. Det var rena rama vilda västern.

Detta var en text som jag skrev på JMG under januari 2010, alltså journalistutbildningen i Göteborg. Bilden är tagen på M/S Pearl of Scandinavias brygga i januari 2010.

/Christopher

15 april, 2007

Vad hände med Freja?

Serien Rederiet sändes i SVT mellan 1992 och 2002 och utspelade sig till stor del ombord på fartyget Freja, även om många av inspelningarna gjorts på flera andra färjor. I verkligheten har det givetvis aldrig funnits någon färja med namnet Freja som gått mellan Stockholm och Åbo, i alla fall inte under modern tid. Fartyget i serien hette egentligen Birka Princess och seglade för rederiet Birka Line, nuvarande Birka Cruises. Det gjorde hon under tjugo långa år, mestadels på rutten Stockholm – Mariehamn men på senare år har hon även gjort kryssningar på somrarna mellan bland annat Stockholm och Åbo, Helsingfors och Tallinn.

Hon byggdes och sjösattes 1985 vid det finska varvet Valmet i Helsingfors för att sedan göra sin jungfruresa i april 1986. Hon fick bära namnet Birka Princess ända till 2006 då Birka ersatte henne med Birka Paradise. Hon såldes därför till det cypriotiska rederiet Louis Cruise Line för att gå i kryssningstrafik i Grekland. Hon döptes om till Sea Diamond.

Under sommaren 2006 befann jag mig på en semesterresa i Grekland och en dag tillbringades på ön Mykonos. När vi som bäst låg och solade på stranden kom plötsligt Sea Diamond seglandes på sin väg in mot den nya hamnen på Mykonos. Döm om min förvåning eftersom jag annars i vanliga fall brukar ta reda på vilka fartyg som kommer till vilka öar vilka dagar. Som färjetok vill man ju inte missa något. Jag hade helt enkelt en väldig tur, inte minst eftersom jag kameran med mig.

När jag tittade lite närmare på henne kunde man hitta flera spår från tiden som Birka Princess. I fören syntes bland annat de sista två s:en i Sea Diamonds förra namn.

Den 5 april 2007 råkade Sea Diamond ut för en händelse som satte punkt för hennes fartygsliv. Hon navigerade fel och gick på grund vid Thira strax utanför den bergiga ön Santorini. Hon började ta in vatten och fick 15 grader styrbordslagsida, vilket gjorde att alla de 1167 passagerarna och 391 besättningsmännen fick lämna fartyget. Alltsom tiden gick blev slagsidan värre och hennes för sjönk allt djupare. Under morgonen efter olyckan sjönk hon till havets botten för den sista vilan. Hon fick alltså knappt ett år som kryssningsfartyg i Medelhavet samtidigt som sagan om Rederietstjärnan Freja fick ett ganska snöpligt slut.

Vraket ligger på omkring 140 meters djup och många öbor är oroliga för att hon utgör ett hot mot den känsliga miljön i regionen.

Artiklar om förlisningen
Aftonbladet.se: Sex personer åtalas efter förlisningen
Aftonbladet.se: Turister saknas efter ”Frejas” förlisning
Expressen..se: Freja i ”Rederiet” sjönk i Medelhavet
Svenska Dagbladet: Freja sjönk, franska turister saknas
Svenska Dagbladet: ”Freja” evakuerad, inga skadade
Helsingborgs Dagblad: Freja sjönk, franska turister saknas
SVT: ”Rederiet”-färjan sjönk i natt
SR: Fartyg med 1 200 passagerare i sjönöd
Sydsvenskan: ”Freja” evakuerad, inga skadade
Sydsvenskan: Franska turister saknas
Aftonbladet.se – Bildextra: Här sjunker ”Freja”

Videoklipp på YouTube.com
Youtube.com: Cruising (bilder från Sea Diamonds pool)
Youtube.com: Sinking Cruise Ship – Santorini (Repost – new footage)
Youtube.com: sinking cruise ship -santorini

Artiklar/kipp från utländska medier
Kathimerini: Passengers rescued from cruise ship
Athens News Agency: Greek cruise ship sank early on Friday, two passengers missing
BBC News: Two missing at Greek cruise site
BBC News: Greek cruise ship: Two missing (Video)
MSNBC: Sea Diamond runs aground, safely evacuated

Om fartyget Sea Diamond
You Tube: Louis cruise lines ships
Wikipedia: M/S Sea Diamonds
Wikipedia: M/S Freja (Rederiet)
Aftonbladet: ”Kommer ”Freja” att sjunka i sista avsnittet?”

/Christopher

5 april, 2007

En 20-årig trotjänare

Ska man vara extra petig så är det en dag senare som hon fyller år, i alla fall om man får tro Anna-Lena som jobbar ombord.
– Ja, 6 april är det egentligen som hon fyller 20 år, säger Anna-Lena när jag träffade henne inne på terminalen vid Majnabbekajen efter en sväng som jag tog med Älvsnabben, just för att ta några bilder på 20-åringen (men vi säger väl att det är idag den 5 april eftersom det ju inte är så ball att fylla år på en långfredag… Sedan är ju Germanica hemma i Majorna i dag också!). Jag var ju tvungen att fråga Anna-Lena om Germanica kommer att firas på något sätt.
– Ja, vi i personalen fick bulle igår och det händer säkert något mer i morgon. Kanske inte någon stor personalfest, med det uppmärksammas i alla fall, det gör det. Man får väl tuta lite extra mycket i morgon då, säger Anna-Lena och skrattar. Hon har arbetat inom Stena Line i 35 år och har alltså varit med nästa lika länge som själva Kiel-trafiken som i år firar 40 år. Linjens 40-årsjubileum har firats och kommer att firas under hela året med diverse specialkryssningar och erbjudanden och olika band som spelar ombord.

Fick en panormabar i present
Som en passande present till 20-åringen så har hon nyligen genomgått en omfattande renovering, där bland annat en ny panoramabar byggdes i fören. Stena Germanica visades sedan upp för allmänheten i Göteborg och några bilder från den dagen finns här.
Hennes andra svenskflaggade systerfartyg, Stena Scandinavia är fortfarande 19 år, hon fyller 20 den 10 februari 2008. Germanica har ju även två andra systrar som befinner sig i exil, dels El Venizelos som för tillfället går i trafik i Grekland för Anek Lines och dels Regent Sky som inte ens blev färdigbyggd och som ligger upplagd i Grekland (nej förlåt Germanica, jag skall inte håna din ena syster, det är ju inte hennes fel att hon inte blev eller blivit klar).
Man får väl hoppas att Stena Scandinavica gratulerar sin syster när de möts i natt någonstans i Stora Bält. Själv så utbringade jag en litet skål och tog en klunk ur min cola-flaska när jag stod på Älvsnabben 5:s däck och fotograferade födelsedagsbarnet. Och givetvis har jag skickat in en hälsning till radiostationen MixCity och programmet “The Tommy Show” med en önskan om att Stena Germanica skall få RajRaj, alltså timmen mellan 17:00 och 18:00 som radioprataren Tommy Svensson delar till bäst behövande. Det är väl en fin 20-årspresent, en hel timme? Hoppas hon får den!

14 mars, 2007

Åt helvete med säkerheten

Säkerhet, säkerhet hela tiden denna förbannade säkerhet. Är det inte på flygplatsen så är det på fotbollsläktaren eller på krogen. Och även i hamnarna till alla fartygsspottares förtret. Det blir allt svårare och svårare att få bra bilder på fartyg i våra svenska hamnar. De internationella säkerhetsreglerna som började gälla den första juli 2004 i hamnar med internationell trafik har inneburit ett mycket kraftigare skalskydd i hamnarna, alltså mer staket och grindar än vad det var förr.

Ett praktexempel på en stad som tidigare var en väldigt rolig stad att besöka för att fotografera färjor är Trelleborg. Nu är det bara att glömma. Före terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 var hamnen där såpass öppen att man i princip kunde klappa på färjorna. Problemet var snarare att man kom alldeles för nära för att få bra bilder. I dag är problemet det omvända, man måste ta sig ut på stranden utanför Trelleborg om man skall få några bilder. Det enda fotostället i hamnen är genom en grind och man har ungefär 15 sekunder på sig när färjan passerar. Begränsat med fotovinklar med andra ord. Synd eftersom få svenska hamnar som har så livlig färjetrafik som Trelleborg.

Det är inte heller mycket bättre i Ystad, även om det finns skapliga fotomöjligheter vid Bornholmstrafikkens terminal i innerhamnen. Men även i Ystad var det bättre förr. Då kom man ut längre på pirarna och man kunde få riktiga pangbilder. Det är bara i hamnar som i Göteborg och Stockholm som har en skärgård där det fortfarande går att ta bra bilder. Hamnen i Helsingborg ska vi dock inte glömma, där finns det en toppenbra pir för fartygsfotografering. Men tyvärr har DFDS lagt ned sin färjetrafik från Helsingborg så det finns inte så mycket roligt att fotografera där mer än färjorna mellan Helsingborg och Helsingör.

Man undrar hur långt det ska gå innan världen fått för mycket av säkerhet. Det liknar den klassiska scenen i Chaplinfilmen Diktatorn där Hitlers och Mussolinis rollfigurer sitter i var sin frisörstol och tävlar om vem som kan komma upp högst. Men vi fartygsspottare ska inte klaga, flightspottarna har det knappast lättare. Jag skulle inte bli förvånad om någon skyddsvakt i USA någon gång tar fel på en flightspotters teleobjektiv och ett pansarskott. Självklart ska inte säkerhetstänkandet åsidosättas, men det får inte gå för långt. Paranojan innebär stora inskränkningar i yttrandefriheten i form av allt mer fotoförbud kring känsliga anläggningar. Om det införs kring hamnar och flygplatser vore det en seger för terrorismen. Släpp på stängslen och ge oss öppnare hamnar!

/Christopher