På en lastbrygga vid Skeppsbron i Stockholm sitter en man i slita byxor och en träningsjacka som minner om åttiotalet. I handen har han en burk med piller som han öppnar. Han plockar ut ett par tabletter och tar sedan tag i en enliters förpackning med yoghurt. Han skruvar upp den vita plastkorken och dricker ur kartongen för att svälja sina tabletter. Efter en liten stund stoppar mannen ner sina pinaler som han spridit ut på lastkajen och beger sig bort mot landgången till Birger Jarl som ska avgå en halvtimme senare.
Bilden av denna man påminner om någon som tangerar gränslandet mellan ensamvarg och hemlös. Han är bara en alla de original och kufar som finns ombord på Birger Jarl när hon lägger ut från Stockholm mot Mariehamn klockan 18:00 fredagen den 17 juni 2011. Under sina snart 60 år som passagerarfartyg har den gamla damen fått se det ena originalet efter det andra passera över landgången. I dag går hon på en linje till Åland och har pensionärer som huvudsaklig målgrupp. Kanske är det därför som prisnivån både för själva resan och ombord är såpass låg, kanske är det för att det är ett av de sämre fartygen man kan resa med på Östersjön, grundat på kvaliteten på underhållningen, maten och klientelet ombord.
För under tre hundralappar kan man få resa i en rymlig A-hytt på däck fem. Även om det finns vissa brister erbjuder en resa med Birger Jarl en helt annan maritim upplevelse än något annat fartyg. Inredningen är långt ifrån den utbytbara finlandsfärjeplastiga, utan består av en detaljrik trä- och mässingsinredning med dunkel skeppsbelysning och trånga korridorer där det knappast finns en rak skarv. Avstånden i hyttkorridorerna är inte heller speciellt långa och det mesta ombord är bara några trappsteg bort.
För en båtälskare kan knappast faktumet att det femte däckets hyttventiler är öppningsbara komma som någon nackdel. Känslan att öppna och luta sig ut och känna den friska havsluften är obeskrivlig. Möjligheten att också kunna öppna för att plåta förbipasserande fartyg är en oerhört uppskattad egenskap som knappast finns att återfinna på något annat modernt fartyg idag.
Att stå på Birger Jarls fördäck när hon lägger ut från Skeppsbron nedanför Gamla stan är en mäktig upplevelse som mer än väl kompenserar alla andra av fartygets brister. På däcket kommer man nära det marina på så sätt att det går att höra matrosernas kommunicerande med varandra när tamparna läggs av, man ser skepparens blick på kajen där han står på bryggvingen och man ser hur bogpropellern arbetar i vattnet. Att fartyget är såpass litet gör att man får en intem kontakt med vattnet. Tyvärr är det väl just här som lovorden kring en resa med Birger Jarl slutar.
När ett par timmar spenderats ute på däck och för att upptäcka fartygets utrymmen blir man som resenär ganska hungrig. Dags för smörgåsbord i restaurang Roslagen på däck fyra i fartygets förliga del. När man kliver in i matsalen får man tredjeklassvibbar genom det enkla möblemanget och den otrivsamma belysningen. På så sätt är förväntningarna på maten inte extremt höga, men när man får kött som är segt som skosulor, micrade lågprisköttbullar och räkor som påminner om tugummi kan man inte säga annat än att besvikelsen är stor. Ett tiopack med kexchoklad från den minimalistiska taxfreen i aktern räddade kvällen från fördärv tillsammans med mys i fartygets påbyggda Skybar på däck sex. Tyvärr var underhållningen av så undermålig art att det inte fanns annat att göra än att uppsöka bingen redan före tolvslaget och ankomsten till Mariehamn. Bandet som spelade upp till dans höll knappt kareokiekvalitet, även om en del överförfriskade damer och herrar i övre medelåldern med uppenbara taktproblem verkade uppskatta de polska tonerna. För de polska gästerna ombord blev det klackarna i taket när bandet rev av hits av kalinka-typ samtidigt som förundrade svenskar kunde skåda ringdans i lokalen och en och annan piruett som skulle fått Let’s Dances Tony Irving att storkna.
När natten kom ställdes klockan på ringning i gryningen för att fotografera den inkommande färjetrafiken genom hyttens öppningsbara ventil. Hade morgonen bjudit på en fagrare soluppgång istället för gråmulet väder hade en tidig sväng i land varit på sin plats, men för att bearbeta de många kufarna ombord och bevittandet av deras festande kunde man inte göra annat än att ta vara på nattens sömntimmar.
Morgonen bjöd på brunch i restaurang Roslagen, nu med betyget godkänt helt klart – om man förväntar sig frukostbuffe i vandrarhemsklass. Till festprissarnas glädje serverades brunchen mellan 09 och 13 och bjöd på tillräckligt med mat för en dag på sjön.
I runt 14 knops fart stävar Birger Jarl förbi Söderarm där hon möter Silja Europa och Viking Lines Isabella. I Kapellskärs hamn ligger Lisco Patria och en stund senare glider Birger Jarl lugnt igenom sommaridyllen Furusund. När vädret bjuder på 25 grader och vindstilla finns få fartyg som på ett bättre sätt än Birger Jarl kan ge en nära upplevelse av Stockholms skärgård. Den nära kontakten med vattenytan gör känslan helt annorlunda jämfört med att se allt från fågelperspektiv tio våningar upp. Resan in mot Stockholm för oss bjöd på stundom disigt och småkyligt väder, stundom klart väder med blå himmel och värmande solsken. Trots att vädret inte var helt perfekt under resan var skärgården lika njutbar för det.
När man strosar omkring i Birger Jarls publika utrymmen slås man ibland av att det kanske är besättningens utrymmen man går på. En del däck påminner mer om varulager och akterpopp för trossarna än rökställe. Just poppen är öppen för alla passagerare och ledig besättning ute på rökpaus varvas med passagerare som tar en nypa luft efter ett besök i den minimalistiska taxfreen.
Då och då när man går runt ombord möter man kufarna, flera av dem boende långt ner i fartygets billigare hytter. Det går många rykten om både folket som åker med Birger Jarl och vem som egentligen äger och styr rederiet. En teori är att en välkänd motorcykelklubb har intressen i rederiet, vilket också ska vara en förklaring till de låga priserna ombord. Det gör att många tobakshandlare väljer att köpa sina cigaretter ombord för att sedan sälja dem i sina kiosker. Tilläggas bör dock att någon form av cigarettsmuggling eller liknande inte gick att observera för en lekman inom det området.
När Birger Jarl ankommer till Stockholm igen efter den drygt 20 timmar långa kryssningen skiner solen och det är riktigt varmt. Att glida förbi Djurgården och fortsätta in mot Gamla stan är en häftig upplevelse och lite av hela resans tjusning. Birger Jarl gör sin sista tur mellan Stockholm och Mariehamn den 14 augusti i år, sista eftersom hon inte fått förlängt sin dispens från de mycket hårdare Solasreglerna som gäller för alla fartyg i internationell trafik. Vad som händer med både Birger Jarl och rederiet Ånedinlinjen efter detta datum återstår att se.
/Christopher
