Damen som fick maka på sig

Lördagen den 19 juni 2010 var lite speciell. Det gick varken att slå upp en dagstidning eller gå in på någon av de största nyhetssajterna eller slå på TV:n utan att få se en bild på kronprinsessan Victoria och numera Prins Daniel som gifte sig denna dag. Vad man däremot inte kunde läsa ens en rad om var Eurodams oväntade besök i Göteborg. Jag var på plats på både Brännö vid ankomsten och på Fotö vid avgången för att föreviga hennes premiäranlöp.

Det unika med Eurodams besök i Göteborg var att hon egentligen skulle ha besökt Stockholm dagen före, den 18 juni. Men troligtvis på grund av att diverse militärfartyg upptog kajerna samt att andra kryssningsfartyg låg inne fick hon inte plats. Därför fick rutten ändras och den 18 juni bli en dag till havs och dagen efter bli ett anlöp i Göteborg istället.

Eurodam
Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam

Jag åkte ut till Brännö för att föreviga detta speciella anlöp. Det är alltid en chansning eftersom man inte vet om fartyget kommer att ta norra eller södra farleden, samtidigt som det är ganska bökigt att ta sig den förhållandevis korta biten till en bra fotoplats. Terrängen är allt annat än promenadvänlig. När jag väl kom fram till min utvalda fotoplats på en liten kulle var klockan strax före 08:00. Precis då öppnade himlen sig och tunga regndroppar vräkte ned på mig och mitt stackars frukostkaffe. Det riktigt stänkte i termosmuggen. Som tur var visste jag att det kunde bli regn denna morgon så jag hade ett paraply med mig. Givetvis blev jag mycket besviken när det började regna och tänkte att resan till Brännö varit förgäves. Men på andra sidan farleden såg jag hur himlen var blå.

Efter någon kvarts ihärdigt regnande började det alltmer avta i intensitet för att helt sluta vid halv nio, precis samtidigt som Eurodam tog lots utanför Trubaduren. Det gjorde att jag ett par lyckoskott även om solen inte orkade igenom de gråa och regntunga molnen som drog vidare in mot stan.

Eurodam är ett imponerande fartyg med sina 285 meter. Men hon är inte det största fartyget som besökt Göteborg under 2010. Stört är Star Princess (viktmässigt) som kom till Göteborg den 11 maj på sitt enda anlöp. Därefter kommer Jewel of the Seas med sina 293 meter och som kommer att göra ytterligare sju besök i Göteborg under säsongen.

Eurodam
Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam

Eurodam opereras av det holländsk-amerikanska rederiet som logiskt nog heter Holland America Lines. Man känner igen deras vackra fartyg på deras svarta skrovmålningar med vita överbyggnader. Eurodam har ett systerfartyg i samma rederi, nämligen Nieuw Amsterdam som kommer att levereras från varvet nu under sommaren 2010. Eurodam själv är byggd 2008 av det italienska varvet Fincantieri-Cantieri. Hon döptes av drottning Beatrix i Rotterdam den 1 juli 2008 och gjorde sin jungfrukryssning från Köpenhamn den 5 juli.

Eurodam är ett fartyg i den så kallade Vista-klassen som det snart finns elva stycken fartyg av. Det är Zuiderdam (2002), Oosterdam (2003), Westerdam (2004), Noordam (2006), Eurodam (2008) och nybygget Nieuw Amsterdam (2010) som alla seglar för Holland America Line’s. Det är också Arcadia (2005) som seglar för P&O Cruises, Queen Victoria (2007) och nybygget Queen Elizabeth (2010) som seglar för Cunard, samt Costas bägge systrar Costa Luminosa (2009) och Costa Deliziosa. Eurodam och Nieuw Amsterdam skiljer dock ut sig från övriga fartyg i Vista-klassen och är en egen klass, nämligen Signature-klassen. Det eftersom de båda har ytterligare ett däck samt dessutom har en annan design på de publika utrymmena.

Eurodam är för stor för att komma in under Älvsborgsbron i Göteborg och därför fick hon lägga till ute i Skandiahamnen. Ganska trist eftersom det är så bökigt att få bra bilder utan att göra utflykter på ett par timmar.

Eurodam
Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam  Eurodam

När det var dags för avgång klockan 19:00 gjorde jag ytterligare en stor utflykt genom att ta vägfärjan över till Hönö för att sedan ställa mig på Fotöbron. Det var också en ren chansning eftersom det skulle ha blivit ett väldigt långt avstånd till henne om hon tog den södra farleden. Därför var det en spänd väntan för att se vilken väg hon skulle ta.

Men jag hade tur. Sagolik tur. Eurodam gick ut lite tidigare än beräknat vilket gjorde att hon hamnade precis framför Stena Scandinavica som också avgick 19:00. För att inte vara en propp för Stenafärjan gick Eurodam till min stora glädje den norra farleden samtidigt som Scandinavica tog den södra. Sakta med säkert närmade sig Eurodam. Det var faktiskt första gången som jag provade att stå på Fotöbron och plåta och det gav mersmak måste jag säga – så länge fartygen tar rätt farled. Solen gjorde ju inte att jag mådde sämre direkt…

Stoppet i Göteborg var Eurodams sista stopp på den tolv dagar långa kryssningen. Den utgick från brittiska Dover och därefter besöktes Köpenhamn, Warnemunde, Tallinn, St. Petersburg genom ett tvådagarsstopp, Helsinki och så Göteborg innan man gick tillbaka till Dover igen.

När Eurodam kommit som närmast mig där jag stod på Fotöbron var hon runt en kilometer ut och påbörjade sin gir tillbaka in mot den södra farleden igen. Solljuset och det blanka vattnet och fåglarnas sång på Fotö gjorde att det blev en magisk stämning även om det var lite kallt i luften. På bron fick jag fick trevligt sällskap ev en herre på cykel som hade sin sommarstuga på ön. Han var nyfiken på vad det var för fartyg och hur stor hon egentligen var. En dubbel Danmarksfärja är inte en helt tokig beskrivning.

/Christopher

Människan akterseglad av tekniken

Älven i Göteborg är full av isflak som flyter i det strömma vattnet utanför Lindholmen en kall vinterdag i januari. Precis vid älven ligger den del av Chalmers som kallas för Lighthouse. Här bedrivs flervetenskaplig forskning om sjöfart genom ett samarbete mellan Chalmers, Handelshögskolan och Sveriges Redareförening. På ett kontor i ett hus med det klassiska fartygsnamnet Saga sitter Margareta Lützhöft. Hon är sjömannen som gick iland och efter studier i data- och kognitionsvetenskap blev docent vid Lighthouse. Numera är hon ansvarig för Ergoship, ett område som arbetar med ergonomi och arbetsmiljö ombord på fartyg. Utifrån sin forskning ser hon framförallt två problem med arbetsmiljön till sjöss i dag, dels att besättningarna är för små, dels att tekniken är för avancerad.

Besättningarna får inte vila
Att besättningarna är för små gör att tröttheten ökar. I normalfallet arbetar varje besättningsman i skift om sex timmar och är sedan ledig lika länge, den så kallade frivakten. Problemet är att besättningen även jobbar på frivakten istället för att sova.
 — Om man fick hela frivakten fri så är det åtminstone drägligt. Men det kommer alltid in pappersarbete, hamnuppehåll och extrajobb, säger Margareta Lützhöft.
   Tröttheten skapar både kollisionsrisker och långsiktiga effekter på kroppen.
 — Man kan bli skadad i hjärnan och även få skador på inre organ av att gå vakt för länge.
   Margareta Lützhöft arbetar just nu med en studie om hur man kan minimera tröttheten så mycket som möjligt.
 — Det är en trötthetsstudie där vi tittar på sjöbefäl som får komma hit och köra i bryggsimulatorn under en vecka. Vi provar olika skiftarbetssystem på dem för att se vilket som är bäst, säger Margareta Lützhöft.
   Studien ska starta i april och någon liknande studie i den omfattningen har aldrig gjorts tidigare.
 — Det kommer att bli väldigt många körningar under året så att vi kan få in data från många försökspersoner.

Tekniken bygger bort människan
Men det är mer än en trött besättning som utgör problem i arbetsmiljön, tekniken i sig kan utgöra en fara. Både på kommandobryggan och i maskin kommer det hela tiden ny teknik som ska öka säkerheten ombord.
 — Det sägs att tekniken ska hjälpa till att fatta beslut, men i forskningen ser vi väldigt ofta att man står och leker lite med den när det är lugnt, men när det hettar till så kan man inte använda systemen för att de är för svåra, säger Margareta Lützhöft.
   Systemen ombord är ofta automatiska, exempelvis styrning genom autopilot. Margareta Lützhöft är kritisk mot automatiseringen av arbetet eftersom besättningen då tappar kompetensen.
 — Det är ganska dumt för de får aldrig öva sig på rutinjobbet. Jag tror inte att man har avlastat människan med tekniken utan snarare knuffat henne utanför.

Flervetenskaplig forskning
För att kunna studera arbetsmiljön ombord använder Margareta Lützhöft av allt ifrån kunskap inom psykologi och beteendevetenskap till människa/teknikfrågor och även organisationsfrågor och lagstiftning. Denna typ av breda forskning kallas för flervetenskaplig och Margareta Lützhöft ser flera fördelar.
 — Vi kan inspireras av andra vetenskapsgrenar, ta deras metoder och anpassa dem. Med beteendevetenskapen kan vi få reda på hur folk har det, men samtidigt måste vi använda tekniken för att få trovärdighet.
   Men nackdelen är enligt Margareta Lützhöft just bredden.
 — Jag brukar skoja och säga att vi aldrig får nobelpriset, man blir ingen spets.

Fastnade i isen
Som sjöman började Margareta Lützhöft sin karriär som jungman på däck och gick sedan hela vägen till att göra kortare turer som befälhavare. Ett av hennes starkaste minnen fån tiden till sjöss kommer från Newfoundland då hennes fartyg frusit fast i isen vid kaj.
 — Vi låg där i två veckor i 25 grader kallt. De lärde känna oss i vinbutiken och vi var inne och dansade en hel del på de lokala ställena. Det var rena rama vilda västern.

Detta var en text som jag skrev på JMG under januari 2010, alltså journalistutbildningen i Göteborg. Bilden är tagen på M/S Pearl of Scandinavias brygga i januari 2010.

/Christopher

Vad hände med Freja?

Serien Rederiet sändes i SVT mellan 1992 och 2002 och utspelade sig till stor del ombord på fartyget Freja, även om många av inspelningarna gjorts på flera andra färjor. I verkligheten har det givetvis aldrig funnits någon färja med namnet Freja som gått mellan Stockholm och Åbo, i alla fall inte under modern tid. Fartyget i serien hette egentligen Birka Princess och seglade för rederiet Birka Line, nuvarande Birka Cruises. Det gjorde hon under tjugo långa år, mestadels på rutten Stockholm – Mariehamn men på senare år har hon även gjort kryssningar på somrarna mellan bland annat Stockholm och Åbo, Helsingfors och Tallinn.

Sea Diamond
Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond

Hon byggdes och sjösattes 1985 vid det finska varvet Valmet i Helsingfors för att sedan göra sin jungfruresa i april 1986. Hon fick bära namnet Birka Princess ända till 2006 då Birka ersatte henne med Birka Paradise. Hon såldes därför till det cypriotiska rederiet Louis Cruise Line för att gå i kryssningstrafik i Grekland. Hon döptes om till Sea Diamond.

Under sommaren 2006 befann jag mig på en semesterresa i Grekland och en dag tillbringades på ön Mykonos. När vi som bäst låg och solade på stranden kom plötsligt Sea Diamond seglandes på sin väg in mot den nya hamnen på Mykonos. Döm om min förvåning eftersom jag annars i vanliga fall brukar ta reda på vilka fartyg som kommer till vilka öar vilka dagar. Som färjetok vill man ju inte missa något. Jag hade helt enkelt en väldig tur, inte minst eftersom jag kameran med mig.

När jag tittade lite närmare på henne kunde man hitta flera spår från tiden som Birka Princess. I fören syntes bland annat de sista två s:en i Sea Diamonds förra namn.

Sea Diamond
Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  Sea Diamond  

Den 5 april 2007 råkade Sea Diamond ut för en händelse som satte punkt för hennes fartygsliv. Hon navigerade fel och gick på grund vid Thira strax utanför den bergiga ön Santorini. Hon började ta in vatten och fick 15 grader styrbordslagsida, vilket gjorde att alla de 1167 passagerarna och 391 besättningsmännen fick lämna fartyget. Alltsom tiden gick blev slagsidan värre och hennes för sjönk allt djupare. Under morgonen efter olyckan sjönk hon till havets botten för den sista vilan. Hon fick alltså knappt ett år som kryssningsfartyg i Medelhavet samtidigt som sagan om Rederietstjärnan Freja fick ett ganska snöpligt slut.

Vraket ligger på omkring 140 meters djup och många öbor är oroliga för att hon utgör ett hot mot den känsliga miljön i regionen.

Artiklar om förlisningen
Aftonbladet.se: Sex personer åtalas efter förlisningen
Aftonbladet.se: Turister saknas efter ”Frejas” förlisning
Expressen..se: Freja i ”Rederiet” sjönk i Medelhavet
Svenska Dagbladet: Freja sjönk, franska turister saknas
Svenska Dagbladet: ”Freja” evakuerad, inga skadade
Helsingborgs Dagblad: Freja sjönk, franska turister saknas
SVT: ”Rederiet”-färjan sjönk i natt
SR: Fartyg med 1 200 passagerare i sjönöd
Sydsvenskan: ”Freja” evakuerad, inga skadade
Sydsvenskan: Franska turister saknas
Aftonbladet.se – Bildextra: Här sjunker ”Freja”

Videoklipp på YouTube.com
Youtube.com: Cruising (bilder från Sea Diamonds pool)
Youtube.com: Sinking Cruise Ship – Santorini (Repost – new footage)
Youtube.com: sinking cruise ship -santorini

Artiklar/kipp från utländska medier
Kathimerini: Passengers rescued from cruise ship
Athens News Agency: Greek cruise ship sank early on Friday, two passengers missing
BBC News: Two missing at Greek cruise site
BBC News: Greek cruise ship: Two missing (Video)
MSNBC: Sea Diamond runs aground, safely evacuated

Om fartyget Sea Diamond
You Tube: Louis cruise lines ships
Wikipedia: M/S Sea Diamonds
Wikipedia: M/S Freja (Rederiet)
Aftonbladet: ”Kommer ”Freja” att sjunka i sista avsnittet?”

/Christopher

En 20-årig trotjänare

Ska man vara extra petig så är det en dag senare som hon fyller år, i alla fall om man får tro Anna-Lena som jobbar ombord.
– Ja, 6 april är det egentligen som hon fyller 20 år, säger Anna-Lena när jag träffade henne inne på terminalen vid Majnabbekajen efter en sväng som jag tog med Älvsnabben, just för att ta några bilder på 20-åringen (men vi säger väl att det är idag den 5 april eftersom det ju inte är så ball att fylla år på en långfredag… Sedan är ju Germanica hemma i Majorna i dag också!). Jag var ju tvungen att fråga Anna-Lena om Germanica kommer att firas på något sätt.
– Ja, vi i personalen fick bulle igår och det händer säkert något mer i morgon. Kanske inte någon stor personalfest, med det uppmärksammas i alla fall, det gör det. Man får väl tuta lite extra mycket i morgon då, säger Anna-Lena och skrattar. Hon har arbetat inom Stena Line i 35 år och har alltså varit med nästa lika länge som själva Kiel-trafiken som i år firar 40 år. Linjens 40-årsjubileum har firats och kommer att firas under hela året med diverse specialkryssningar och erbjudanden och olika band som spelar ombord.

Fick en panormabar i present
Som en passande present till 20-åringen så har hon nyligen genomgått en omfattande renovering, där bland annat en ny panoramabar byggdes i fören. Stena Germanica visades sedan upp för allmänheten i Göteborg och några bilder från den dagen finns här.
Hennes andra svenskflaggade systerfartyg, Stena Scandinavia är fortfarande 19 år, hon fyller 20 den 10 februari 2008. Germanica har ju även två andra systrar som befinner sig i exil, dels El Venizelos som för tillfället går i trafik i Grekland för Anek Lines och dels Regent Sky som inte ens blev färdigbyggd och som ligger upplagd i Grekland (nej förlåt Germanica, jag skall inte håna din ena syster, det är ju inte hennes fel att hon inte blev eller blivit klar).
Man får väl hoppas att Stena Scandinavica gratulerar sin syster när de möts i natt någonstans i Stora Bält. Själv så utbringade jag en litet skål och tog en klunk ur min cola-flaska när jag stod på Älvsnabben 5:s däck och fotograferade födelsedagsbarnet. Och givetvis har jag skickat in en hälsning till radiostationen MixCity och programmet “The Tommy Show” med en önskan om att Stena Germanica skall få RajRaj, alltså timmen mellan 17:00 och 18:00 som radioprataren Tommy Svensson delar till bäst behövande. Det är väl en fin 20-årspresent, en hel timme? Hoppas hon får den!

Åt helvete med säkerheten

Säkerhet, säkerhet hela tiden denna förbannade säkerhet. Är det inte på flygplatsen så är det på fotbollsläktaren eller på krogen. Och även i hamnarna till alla fartygsspottares förtret. Det blir allt svårare och svårare att få bra bilder på fartyg i våra svenska hamnar. De internationella säkerhetsreglerna som började gälla den första juli 2004 i hamnar med internationell trafik har inneburit ett mycket kraftigare skalskydd i hamnarna, alltså mer staket och grindar än vad det var förr.

Ett praktexempel på en stad som tidigare var en väldigt rolig stad att besöka för att fotografera färjor är Trelleborg. Nu är det bara att glömma. Före terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 var hamnen där såpass öppen att man i princip kunde klappa på färjorna. Problemet var snarare att man kom alldeles för nära för att få bra bilder. I dag är problemet det omvända, man måste ta sig ut på stranden utanför Trelleborg om man skall få några bilder. Det enda fotostället i hamnen är genom en grind och man har ungefär 15 sekunder på sig när färjan passerar. Begränsat med fotovinklar med andra ord. Synd eftersom få svenska hamnar som har så livlig färjetrafik som Trelleborg.

Det är inte heller mycket bättre i Ystad, även om det finns skapliga fotomöjligheter vid Bornholmstrafikkens terminal i innerhamnen. Men även i Ystad var det bättre förr. Då kom man ut längre på pirarna och man kunde få riktiga pangbilder. Det är bara i hamnar som i Göteborg och Stockholm som har en skärgård där det fortfarande går att ta bra bilder. Hamnen i Helsingborg ska vi dock inte glömma, där finns det en toppenbra pir för fartygsfotografering. Men tyvärr har DFDS lagt ned sin färjetrafik från Helsingborg så det finns inte så mycket roligt att fotografera där mer än färjorna mellan Helsingborg och Helsingör.

Man undrar hur långt det ska gå innan världen fått för mycket av säkerhet. Det liknar den klassiska scenen i Chaplinfilmen Diktatorn där Hitlers och Mussolinis rollfigurer sitter i var sin frisörstol och tävlar om vem som kan komma upp högst. Men vi fartygsspottare ska inte klaga, flightspottarna har det knappast lättare. Jag skulle inte bli förvånad om någon skyddsvakt i USA någon gång tar fel på en flightspotters teleobjektiv och ett pansarskott. Självklart ska inte säkerhetstänkandet åsidosättas, men det får inte gå för långt. Paranojan innebär stora inskränkningar i yttrandefriheten i form av allt mer fotoförbud kring känsliga anläggningar. Om det införs kring hamnar och flygplatser vore det en seger för terrorismen. Släpp på stängslen och ge oss öppnare hamnar!

/Christopher

Två systrar återförenades

Under 2005 började den gamla Stenafärjan Pride of Telemark att gå i trafik mellan Hirtshals i Danmark och den lilla staden Langesund i Norge. På dagtid gick hon också mellan Langesund och Strömstad. Rederiet som opererade med henne hette Kystlink och var norskt.

På Stenas tid hette Pride of Telemark Stena Jutlandica och trafikerade linjen mellan Göteborg och Frederikshavn tillsammas med systern Stena Danica. Stena Jutlandica gick i Göteborg till 1996 då hon istället började trafikera mellan Dover och Calais under namnet Stena Empereur. Under 2002 såldes hon vidare till P&O Ferries och fick namnet Pride of Provence. Många trodde nog att slutet var nära när hon i början av 2005 såldes till Grekland och fick namnet Alkmini A. I och med det borde hon sett sina sista dagar uppe i våra skandinaviska farvatten, precis som många andra gamla nordiska färjor. Men hon hann i princip bara ned till ett varv i Pireus innan det norska rederiet Kystlink chartrade henne. Samma rederi köpte också loss henne ett par år senare.

På hösten 2007 kolliderade hon med en pir när hon var på ingång till Hirtshals. Det gjorde att hon tog in vatten och höll på att sjunka. Men man räddade fartyget även om hela maskinrummet blev vattenfyllt. Hon renoverades trots sina skador och lades ut till försäljning. Dock gick det inget vidare och under 2011 seglade hon iväg på sin sista resa till Alang i Indien.

Men innan hon mötte sitt tragiska öde den där höstdagen 2007 kom Pride of Telemark på ett varvsbesök till Göteborg. Hon behövde genomgå diverse reparationer, bland annat skulle nödvändiga målningsarbeten och reparationer av maskineriet utföras. Hon kom tidigt på måndagen den 5 mars och jag hade turen att se när hon kom. Under en hel vecka låg hon sedan i dockan. Jag gick ned till hamnen i princip varje dag och tog bilder på henne.

Måndag 5 mars – indockning
Tidigt på måndag morgon kom Pride of Telemark till Göteborg och jag kunde plåta systrarnas första möte på elva år. Pride Of Telemark passerade den nya versionen av Stena Jutlandica på sin väg in mot Cityvarvets docka. Precis vid sidan av Stena Danica vände hon sedan upp för att backa in i dockan.

Tisdag 6 mars – första dagen i dockan
Renoveringen behövdes verkligen, det syntes på sina ställen. Rosten hade börjat äta lite här och var. Till och med färgen i den vita loggan “Kystlink” höll på att flagna bort på ena sidan.

Onsdag 7 mars – Regnigt värre
Under denna dagen regnade det i stort sett hela tiden. Det gjorde det inte direkt lättare att ta bra bilder, tyvärr. Men jag jag tog en tur med Älvsnabben över till Lindholmen för att få några bilder.

Torsdag 8 mars – Vy från Masthuggsberget
Vädret blev något bättre på torsdagen, det regnade i alla fall inte på dagen. Senare på eftermiddagen när Stena Danica ankom Göteborg från sin dagstur gick jag upp på Masthuggsberget och tog rätt fina bilder på de båda systrarna i en vacker solnedgång.

Lördag 10 mars – Det regnar underifrån
Det var inget roligt väder alls under fredagen och det var nästan ännu värre på lördagen, det regnade på klassiskt Göteborgsvis underifrån. Att ha med sig paraply var egentligen meningslöst men för att i alla fall försöka skydda kameran den korta stund som jag var ute och tog bilder var det bra. Dock blev det snarare ett störande inslag i bilden än ett skydd för kameran.

Söndag 11 mars – Dags att styra hemåt
Så kom slutet på veckan och Pride of Telemark skulle gå för denna gången. Från början var avgångstiden satt till 12:00, perfekt för fotografering. Jag hade tänkt ställa mig i Fiskhamnen för att sedan köra bort till mitt favoritställe för fartygsfotografering: Älvsborgsbron. Men den planen sprack eftersom avgångstiden ändrades till 20:00 och då är det ju mörkt. Men några sista bilder blev det på den sena eftermiddagen i samband med att Stena Danica ankom Göteborg. Vid den tiden hade dockan börjat fyllas med vatten samtidigt som det sista arbetet med att måla skrovet avslutades.

/Christopher