Ön som aldrig mer blir sig lik

Det har snart gått två och ett halvt år sedan den där kvällen då Costa Concordia smekte en av klipporna utanför ön Giglio. Några timmar senare kantrade hon precis utanför hamninloppet och katastrofen som krävde ett 30-tal dödsoffer var ett faktum. Sedan dess har hon legat där, Costa Cruises forna flaggskepp. Mestadels av tiden på sidan, men under det senaste på rätt köl även om det är med några graders slagsida och med vatten upp till bryggan i stort sett.

Costa Concordia

Sedan den där januarikvällen 2012 har den lilla ön med omkring 1 700 bofasta invånare blivit känd över hela världen. Nyhetsrapporteringen från både olyckan, bärgningsarbetet och fartygets vidare öde har skapat ett enormt intresse för att åka till den redan så turismberoende paradisön. Initialt efter katastrofen var öns befolkning och företagare oroade för att turismen skulle störtdyka, men det blev tvärt om. Dock är det en annan form av turism nu. Hotellgästerna och campingturisterna har svikit medan dagsresenärerna ökat markant. Och självklart är det Costa Concordia som dragit.

För en dryg månad sedan tog jag själv färjan från Porto Santo Stefano på fastlandet över till Giglio för att titta på vraket. Det var verkligen en märklig syn att se henne ligga där mitt i det turkosblåa vattnet framför den underbart vackra och pittoreska staden. Särskilt eftersom jag kom från Civitavecchia och en kryssning med systerfartyget, Costa Serena. Trots att jag besökte ön en vardag i lågsäsong var det fullt med folk på restaurangernas uteserveringar utmed strandgatan Via Thaon de Revel. Dock inte turister, utan arbetare från amerikanska Titan Salvage, det bolag som har uppdraget att bärga Concordia. I turistshopparna försökte affärsinnehavarna envist sälja souvenirer från ön, prylar helt utan någon som helst koppling till Concordia. Nästan som en sorts förnekelse över den verklighet som de själva ser från dörröppningen varje dag.

Costa Concordia

När jag såg Concordia var bryggvingarna avkapade för att ge plats åt de förliga kassuner som ska bidra till att lyfta upp henne från bottenfundamentet. Och nu är det inte långt kvar innan det ska ske. Det senaste beskedet är att vraket ska bogseras bort den 20 juli 2014, självklart beroende på väder och vind. Destinationen är däremot inte känd. Det står antingen mellan Piombino som ligger sju landmil norr om Giglio, eller Genoa som ligger 27 mil norrut. Den 12 juni ska beskedet presenteras och debatten för och emot de olika alternativen är glödhet i Italien just nu. Arbetstillfällen, miljöpåverkan och säkerhet är några saker som stöts och blöts.

Det som dock oroar lokalbefolkningen mer än vart vraket ska ta vägen är vad som kommer att hända på ön efter att Concordia försvunnit. Efter det att tv-kamerorna och katastrofturisterna lämnat ön. Den stora frågan är om de gamla övernattande turisterna kommer att återvända nu när ön gjort sig ett namn internationellt, eller om ön sjunker till botten i en slags turismdvala. Oavsett vilket kommer Giglio aldrig att åter bli den ö som det en gång var.

Costa Concordia

Costa Concordia

Fler bilder på Costa Concordia både före och efter katastrofen finns på mitt Flickr-konto.

Mänskligt övermod går i arv

Den fruktansvärda katastrofen sydost om Newfoundland har allt. Det långsamma förloppet, de många separationerna mellan människor som älskade varandra och det lugna vattnet i den klara natten som stod som kuliss gjorde olyckan till ett nästan perfekt drama, saxat från det antika Grekland.

I katastrofen med RMS TITANIC omkom 1 500 personer, ungefär två tredjedelar av alla ombord. Människan fick en dyrköpt läxa att inte lita på tekniska uppfinningar och en vink om att ekonomiska intressen inte bör styra allt mänskligt handlande. Sjösäkerheten förbättrades bland annat genom nya regler om livbåtar för alla passagerare och besättningsmän ombord, införandet av SOS som internationell nödsignal och inrättandet av en internationell ispatrull för att övervaka isbergen i Atlanten, en verksamhet som fortfarande finns kvar. Men trots den ökande medvetenheten fortsatte de allvarliga olyckorna att inträffa. Så även nu i modern tid.

Fallet med COSTA CONCORDIAS förlisning var en viktig påminnelse för sjöfartsvärlden om den där dyra läxan från TITANIC; att inte stirra sig blind på tekniken. Faktum är att dagens sjöfart aldrig tidigare varit så teknikberoende som i dag. Ett forskningsprojekt vid Chalmers tekniska högskola har exempelvis visat att ny teknik ombord på fartyg kan inge en falsk säkerhet, speciellt i fall där besättningen arbetar i för långa skift.

Trots radar, trots komplicerade larmsystem, trots både livrem och hängslen dör människor på våra hav. Fortfarande litar människan alltför mycket på teknik. När olyckan väl är framme krävs mänsklig beslutsamhet, handlingskraft och snabbhet. Det ställer krav på en väl fungerande säkerhetskultur där samarbetet fungerar. Passagerarna måste kunna lita på att om den person som har högsta ansvar ombord ballar ur och inte klarar sin uppgift, då finns det någon under som fattar besluten. För tekniken kommer inte göra det.

Men en sak är viktig att komma ihåg. Vad som än sker har passagerarna ombord på de allt större kryssningsfartygen också ett ansvar att ta reda på utrymningsvägar, ta reda på rutiner vid en olycka och att aktivt delta i de säkerhetsövningar som genomförs. Just på den punkten har jag själv sett vilka konsekvenser olyckan med COSTA CONCORDIA har fått. När jag och min fru åkte på kryssning i Karibien med CELEBRITY SOLSTICE i mars 2012 var passagerarnas uppmärksamhet näst intill total vid säkerhetsgenomgången i teatern. Frågan är bara hur lång tid det tar innan även COSTA CONCORDIA glöms bort.

/Christopher

Nytt liv för Concordia?

Sedan den 13 januari har COSTA CONCORDIA legat på sidan utanför hamnen på ön Giglio. Vraket har nu tömts på olja och det är dags för frågan om hur vraket ska bärgas. Valet stod länge mellan att antingen såga upp fartyget i mindre delar eller bärga henne i ett stycke. Nu har Costa bestämt sig för det senare alternativet.

Att räta upp fartyget, tömma henne på vatten och bogsera bort det kostar närmare två miljarder enligt SST. Det är mer än vad det skulle ha kostat att skära ner fartyget. Orsaken till att det alternativet ändå har valts beror på den känsliga marina miljön. De lokala myndigheterna är oroliga för att eventuella utsläpp kan skada miljön, samt öns stränder och därmed skrämma bort de för ekonomin så viktiga turisterna.

Just nu pågår en anbudsförfrågan bland bärgningsföretag. Två bolag återstår i processen och rederiet väntas snart fatta beslut om vilket av dem som får jobbet, ett arbete som väntas ta ett år.

Bilderna ovan på COSTA CONCORDIA är tagna i Valletta på Malta den 13 juli 2007.

När COSTA CONCORDIA väl flyter igen kommer hon troligen att bogseras till en docka i Genua. Vad som sedan kommer att hända återstår att se, men spekulationerna är givetvis redan igång om framtiden. Kanske kan vraket renoveras och sättas i trafik igen, då troligen för ett annat rederi.

När COSTA CONCORDIA gick på grund den 13 januari 2012 befann sig omkring 4000 passagerare och besättningsmän ombord. Kaptenen Francesco Schettino har fått skulden för olyckan som kostat 32 människor livet. Orsaken till katastrofen är att Schettino ville göra en ”sail-by salute” och gå så nära ön som möjligt för att imponera på passagerare, besättning och öbor. Just nu sitter Schettino i husarrest i väntan på rättsliga påföljder. Ytterligare åtta andra från fartygets besättning samt en representant från rederiet misstänks för brott i samband med olyckan.

/Christopher