Danskar tar över i Göteborg

APM Terminals har fått ett 25-årigt koncessionsavtal för att ta över driften av den tidigare kommunalt ägda containerterminalen i Göteborgs hamn, detta enligt Svensk Sjöfarts Tidning. Affären offentliggjordes den 11 oktober 2011 och så fort den godkänts av konkurrensmyndigheterna tar APM över verksamheten, vilket man planerar ska ske under det första kvartalet 2012.

Initialt planerar APM att göra investeringar på omkring 115 miljoner dollar under de kommande fem åren, bland annat genom inköp av tre nya Super post-panamaxkranar, en utbyggnad av bangården och tio nya truckar. APM Terminals är ett av bolagen som ingår i den danska A.P Møller-Mærsk-koncernen. APM driver ett 60-tal containerterminaler i över 30 länder och har totalt 24.000 anställda.

Svenska hamnarbetareförbundet och Avdelning 4 i Göteborg är kritiska till affären. De menar att deras farhåga slagit in, vilken är en utveckling som går mot att allt färre aktörer dominerar marknaden. Dessutom menar man att den mångmiljonvinst som Skandiahamnen väntas uppnå under 2011 nu istället kommer att hamna hos privata aktieägare istället för hos kommuninvånarna och staden. Dock skriver fackföreningen i ett pressmeddelande att man välkomnar investeringsplanerna, vilket anses kan generera nyanställningar på hamnarbetarsidan.

Allt är inte underbart

Jag tillhör en av dem som hyllar sjöfarten i de flesta lägen. Nördigt men härligt säger sjöbusen, förskräckligt och trångsynt säger miljökämpen. Bara för att man gillar sjöfart får man inte bli blind och blunda för de risker och den påverkan på miljön som sjöfarten faktiskt har.

Många rederier har under de senaste åren insett PR-värdet i att ha ett omfattande miljötänkande och att sätta miljön i det främsta rummet. Många rederier såväl inom passagerar- som inom fraktverksamhet framhåller olika typer av mijövärden i sin marknadsföring och det kan man inte göra annat än applådera. Men har det ett ärligt uppsåt eller är det bara en flirt med marknadskrafterna?

De flesta tankfartyg som byggs idag har dubbelskrov och flertalet säkerhetssystem som ska garantera en säker transport även i känsliga marina miljöer. Men man får aldrig stirra sig blind på att den tekniska utvecklingen gör verksamheten helt säker i alla lägen. Titanic sades vara osänkbar på sin tid, en liknelse som i allra högsta grad gäller även idag. Ibland tror jag att man kan behöva blicka tillbaka i tiden till katastrofer och händelser från förr för att se om man verkligen har lärt sig något av sina läxor.

SVT:s Dokument utifrån visade under 2009 och 2010 den brittiska dokumentären Oil Spill – the Exxon Valdez Oil Disaster. Den berättar historien om när oljetankern EXXON VALDEZ i mars 1989 gick på grund i det mycket känsliga Prince William-sundet i Alaska, USA. Programmet visar vilka otroliga konsekvenser det kan få när en supertanker går på grund i en känslig marin miljö och dessutom hur skadan förvärras av den mänskliga faktorn. Frågan är om mänskligheten lärt sig av denna läxan från denna katastrof eller skulle samma sak kunna hända igen idag?

Dokumentären är helt klart sevärd och finns på Youtube i sex delar:
Exxon Valdez. Oljekatastrofen i Alaska. Del 1 av 6

För den förfartsintresserade då kan jag nämna att fartyget EXXON VALDEZ fortfarande går i trafik, nu under namnet DONG FANG OCEAN. Hon byggdes 1986, är 300 meter lång och har IMO 8414520.

/Christopher

Åt helvete med säkerheten

Säkerhet, säkerhet hela tiden denna förbannade säkerhet. Är det inte på flygplatsen så är det på fotbollsläktaren eller på krogen. Och även i hamnarna till alla fartygsspottares förtret. Det blir allt svårare och svårare att få bra bilder på fartyg i våra svenska hamnar. De internationella säkerhetsreglerna som började gälla den första juli 2004 i hamnar med internationell trafik har inneburit ett mycket kraftigare skalskydd i hamnarna, alltså mer staket och grindar än vad det var förr.

Ett praktexempel på en stad som tidigare var en väldigt rolig stad att besöka för att fotografera färjor är Trelleborg. Nu är det bara att glömma. Före terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 var hamnen där såpass öppen att man i princip kunde klappa på färjorna. Problemet var snarare att man kom alldeles för nära för att få bra bilder. I dag är problemet det omvända, man måste ta sig ut på stranden utanför Trelleborg om man skall få några bilder. Det enda fotostället i hamnen är genom en grind och man har ungefär 15 sekunder på sig när färjan passerar. Begränsat med fotovinklar med andra ord. Synd eftersom få svenska hamnar som har så livlig färjetrafik som Trelleborg.

Det är inte heller mycket bättre i Ystad, även om det finns skapliga fotomöjligheter vid Bornholmstrafikkens terminal i innerhamnen. Men även i Ystad var det bättre förr. Då kom man ut längre på pirarna och man kunde få riktiga pangbilder. Det är bara i hamnar som i Göteborg och Stockholm som har en skärgård där det fortfarande går att ta bra bilder. Hamnen i Helsingborg ska vi dock inte glömma, där finns det en toppenbra pir för fartygsfotografering. Men tyvärr har DFDS lagt ned sin färjetrafik från Helsingborg så det finns inte så mycket roligt att fotografera där mer än färjorna mellan Helsingborg och Helsingör.

Man undrar hur långt det ska gå innan världen fått för mycket av säkerhet. Det liknar den klassiska scenen i Chaplinfilmen Diktatorn där Hitlers och Mussolinis rollfigurer sitter i var sin frisörstol och tävlar om vem som kan komma upp högst. Men vi fartygsspottare ska inte klaga, flightspottarna har det knappast lättare. Jag skulle inte bli förvånad om någon skyddsvakt i USA någon gång tar fel på en flightspotters teleobjektiv och ett pansarskott. Självklart ska inte säkerhetstänkandet åsidosättas, men det får inte gå för långt. Paranojan innebär stora inskränkningar i yttrandefriheten i form av allt mer fotoförbud kring känsliga anläggningar. Om det införs kring hamnar och flygplatser vore det en seger för terrorismen. Släpp på stängslen och ge oss öppnare hamnar!

/Christopher