Under den gångna veckan har medier världen över rapporterat om ytterligare ett haveri med ett stort och förhållandevis modernt kryssningsfartyg. Till skillnad mot händelsen med Costa Concordia för drygt ett år sedan så gick allt väl denna gången. Väl på så sätt att inga människor omkom. Det som hände var att över 3 000 passagerare fick se sin semester bli förstörd.
Det hela handlar om Carnival Triumph som drev runt på Mexikanska golfen i fem dagar eftersom en brand i maskinrummet gjort henne manöveroduglig. Strömmen försvann, vilket gjorde fartygets toaletter obrukbara – så när som på ett tjugotal. Medier över hela världen kablade ut nyheten om den drivande ”lyxkryssaren” där den sanitära situationen bara blev eländigare och eländigare.
Både nationella och lokala medier i Sverige skrev också de flitigt om nyheten. Att en del lokaltidningar toppade med storyn säger en del om dess sprängkraft, trots att det inte rapporterats om några svenskar ombord. I alla fall inte vad jag kunnat se. Bilden av att snorrika människor tvingats bada i sin egen skit är en fantastisk story. Och det är nog den bild som många läsare fått från rapporteringen. Mestadels på grund av ett ord. Lyxkryssaren.
Carnival Triumph är byggd 1999 och är således nästan 15 år gammal. Hon är klassad som ett fyrstjärnigt fartyg på den skala som går upp till sex. Det kan låta högt, men faktum är att produkten inte går att betrakta som en lyxprodukt i sammanhanget. Snarare en massprodukt. En kryssning i Karibien med ett motsvarande av Carnivals fartyg går loss på mellan 3 000 och 4 000 kronor för en vecka i en standardhytt . Det kan jämföras med ett av rederierna i lyxsegmentet. Med Regent Seven Seas Cruises kostar en vecka i Karibien sällan under 20 000 kronor.
Jag är själv journalist och ska därmed inte kasta sten i glashus. Men bilden som förmedlats i rapporteringen blev så fel, särskilt för de som inte är bekanta med branschen. Det är skillnad på fartyg och fartyg. Glöm aldrig det.