På morgonen söndagen den 21 augusti lade den före detta Polenfärjan Stena Baltica till i Lysekil. Hon gick tidigare i trafik mellan Karlskrona och Gdynia innan de nya färjorna Stena Vision och Stena Spirit tog över den trafiken. Stena Baltica har blivit över och behövde en hamn att ligga i under väntan på antingen nya uppdrag för Stena eller en köpare. Hamnen blev alltså Lysekil.
Hennes ankomst har mer eller mindre delat ortsbefolkningen i två läger. När jag var på en snabb genomresa i staden pratade jag med några som var positiva till att det drar in pengar till hamnen. Senast de såg en så stor färja i Lysekil var när Scandinavian Star drogs in till kaj brinnandes efter den hemska olyckan våren 1990. Många Lysekilsbor vill se en hamn med mer aktivitet, vilket i sin tur gynnar arbetsmarknaden och minskar utflyttningen från kommunen. Samtidigt fanns drömmar hos dem jag pratade med om en egen färjeförbindelse till Norge, vilket det pratats om tidigare. Hamnen och fastighetsägare har vid olika tillfällen arbetat aktivt för att locka rederier till att starta en sådan linje.
Andra Lysekilsbor menar att färjan stör utsikten från deras hus, framförallt de som bor på bergen med utsikt över fjorden. Kritikerna menar också att det bullrar om färjan eftersom hjälpmaskineriet är igång, vilket för övrigt inte var något som jag kunde märka av under mitt besök.
Själv undrar jag lite försiktigt hur det står till i huvudet på personer som inte accepterar minsta förändring av stadsbilden. Lite som 1960-talets ”Goddag, klagomuren, inte kan ni väl ha en kvinna i teverutan!”. Stena Baltica är kanske inte det vackraste bland skapelser, men faktum är att så nära fartyget finns inga bostäder att någon omöjligt kan se henne mer än som en ytterst liten del av den vackra vykortsmiljön.